SkalmanAl

Jag har berört våra fotbollsdamer tidigare. Läs här. Ett ständigt missnöje sipprar ut från dem. Är det inte orättvis behandling av fotbollsförbundet, så är det otur och ursäkter i deras matchresultat.

 

Tidigare har jag inte kunna pin pointa skenhelighet, utan mest sett mönster i hur de ser på sig själva och deras omgivning. Men nu har jag noterat utspel som är bedrövliga ur ett mänskligt perspektiv. Ja, om man står för jämlikhet, sånt som fotbollsdamerna gnatar om. Det är nu för mig tydligt, att vissa fotbollsdamer inte står för jämlikhet mellan vare sig kön eller folkslag.

 

Låt mig presentera den sista tidens chockerande utspel från fotbollsdamerna.

 

Förra året vid kaoset kring bilen som Anders Svensson fick av fotbollsförbundet, uttalar sig Pia Sundhagen. Hon hävdar att Svenska fotbollsförbundet saknar värdegrund i och med att ingen bil lämnades över till den dam som gjort flest landskamper. Fotbollsdamerna och Pia Sundhagen drog igång en jämställdhetsapparat. Just ordet "värdegrund" verkar vara ett av Pias Sundhagens favoritord. Jag har sett och hört henne använda det vid flera tillfällen.

 

Jag skrev mina tankar om hela spektaklet, som går att läsa här.

 

1) Kanada håller i fotbolls-VM nästa sommar. De svenska fotbollsdamerna är av olika anledningar missnöjda med arrangemanget. Det som chockerar är Lotta Schelins uttalande. Lotta är en av damernas största stjärnor och säger: - Det har varit lite haikon kaikon med planer hit och dit.

 

Haikon kaikon, har så vitt jag vet sitt ursprung från det romska familjenamnet "Taikon". Haikon kaikon betyder i sammanhanget ungefär; oreda, hip som happ, opålitlig. Lotta Schelin lägger alltså på negativa egenskaper på en folkgrupp, vilket är rasistiskt.

 

Jag har inte hört eller sett Pia Sundhagen, eller någon från förbundet ta avstånd från det rasistiska uttalandet. Artikeln finns att läsa här.

 

2) USAs stjärnmålvakt Hope Solo väntar på rättegång för misshandel av sin syster och systerns son. Pia Sundhagen som är Sverige förbundskapten och även varit förbundskapten för Hope Solo tidigare, uttalar sig. -Det var som USA:s förbundskapten Jill Ellis kommenterade: det är bra om hon är ur fängelse så hon kan lira för hon betyder väldigt mycket för det laget."

 

Marlene Sjöberg, en svensk försvarsspelare säger: - Hon är en jättehärlig person. En energispridare. Varje träning var som en match. Jag har bara positiva bilder av henne. Jag tyckte om henne skitmycket och umgicks väldigt mycket med henne.

 

Marlene fortsätter: – Det är svårt att säga något, man har ingen aning om vad som har hänt, om hon har blivit hetsad.

 

Menar Marlene Sjöberg att det är okay att misshandla syrrans barn och barnets mamma om man blir provocerad?

 

Vare sig Pia Sundhagen eller någon annan i artikeln tar avstånd från misshandeln, utan de uttalar sig bara positivt om Hope Solo. Är det en bra värdegrund?

Artikeln finns att läsa här.

 

3) NBA-svensken Jeffery Taylor döms till 18 månaders skyddstillsyn för misshandel av sin flickvän. Som jag förstår det så slipper han fängelse.

 

NBA markerar genom att stänga av Taylor 24 matcher. Svenska basketförbudet markerar genom att stänga ute Taylor från landslagsspel under säsongen 2014/2015, vilket är ett stort avbräck för Sverige. Förbundet menar att man måste ta avstånd från våld.

 

Om nu Pia Sundhagen sitter på en sådan fantastisk värdegrund borde väl även hon ta avstånd från Hope Solos misshandel, och dessutom uttrycka önskan om att USAs damfotbollsförbund markerar mot misshandel? Eller är det så att herr-ligor ser allvarligare på misshandel än vad Pia och hennes damer gör?

 

4) I somras petades forwarden Asllani av Pia Sundhagen inför en landskamp. Asllani blev intervjuad och sa:      - Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till kanske man spelar.

 

Det är såklart svårt att ta det som Asllani för en sanning. Kanske är det bara trams. Det som är intressant är att det ändå passar in i det som jag tolkar är Pia Sundhagens värdegrund.

 

Jag är besviken över att svensk press inte granskar fotbollsdamerna. Är de fridlysta? För mig är det tydligt att Pia Sundhagen och somliga fotbollsdamer måste jobba på sin syn kring våld, jämlikhet och rasism - speciellt som de sitter på landets högsta hästar.

 

 

 

 

Bollen är rund - och skuggad.

 

 

 

 

 

 

Nu är jag två på bollen igen. För ett par veckor sedan så började jag skriv ett inlägg om amerikaners självklara patriotism. Jag satt på flighten och hoppade mellan texterna om patriotism och inlägget om den äldre mannen som kollapsade bredvid mig. Förra veckan hörde jag på Fredrik & Filips pod.

 

Ett stycke handlade om amerikanska krigsveteraner och hur upphöjda de kan vara i vissa samanhang. Jag fick rysningar vid ett par tillfällen. På samma sätt fick jag rysningar när jag iakttog de två hemliga flygplanspoliserna och den uniformerade svarta Navy-medicinaren som väldigt sammansvetsat jobbade för att stabilisera den sjuka mannen.

 

Jag har alltid beundrat och känslomässigt hänförts över patriotismen här i USA. Jag älskar den. Den genomsyrar allt. Troligtvis har jag sedan tidig ålder påverkats av amerikansk media. Alla filmer där USA är de goda och fria - har såklart över tid segmenterat en överlag positiv bild.

 

Fast media är nog inte hela sanningen. Då skulle alla i Sverige dela min uppskattning för USAs patriotism. Det ligger andra mekanismer bakom. Marknadsekonomi, frihet, teknikutveckling och nationens roll som uppoffrande kraft i världen, har satt dem på min karta. Det är saker jag värderat högt.

 

Sedan jag var liten har jag genom media hört att amerikaner uppmanas att köpa amerikanskt. Stödja amerikansk industri osv. Att det är bra för landet. -Är det bra för landet, så är det bra för amerikanerna. Jag har alltid gillat det. Det har tilltalat mig. Ett stort lag med individuell frihet.

 

På flygplatser hörs det i högtalarna att militär personal är fria till att använda lounger som i normala fall kostar pengar. De får gå före köer. Militärpersonal går gratis på många turistattraktioner. Som Fredrik berättade i podden så hyllar man veteranerna med en tyst minut på Sea World innan varje föreställning. Det fick jag själv uppleva i San Diego för nåt år sen. De uppmärksammas, vilket är fint.

 

Kanske är det pga min fostran av amerikansk patriotism som jag i så stor utsträckning som möjligt försöker stödja svensk industri. Jag bär oftast svenska kläder. Jag valde Volvo som bil. Medvetet valde jag Ericssons mobiltelefoner så länge de var med i matchen. Kan jag välja svenskt, så gör jag det.

 

Vi har mycket att vara stolta över med tanke på alla framgångrika företag, kultur, välfärd, och alla uppfinningar som trots allt kommer från Sverige. Utomlands älskar alla svenskar Sverige. MEN, jag hade önskat att vi hade mer av en amerikansk patriotism även på hemmaplan.

 

Min bild av USA är att de trots alla olikheter kan identifiera sig med deras flagga och vad nationen står för. Jag tror inte att alla förstår hur viktig Zlatan och Volvos version av den Svenska nationalsången är för många. Det kanske kommer ett inlägg om betydelsen för er alla som inte begriper. Vem vet.

 

 

 

Del av Reagans tal när han svors in som President 1981. Reagan håller ett patriotiskt tal som är makalöst bra levererat.

En bit in i klippet citerar Reagan en soldat från första världskriget. 

 

 

"My pledge

America must win this war.

Therefore I will work,

I will save,

I will sacrifice,

I will endure,

I will fight cheerfully, and do my upmost as if the issue of the whole struggle depended on me alone."

 

 

Reagans tal är en produkt av hans epok med Andra världskriget, Korea-, Vietnam- och Kalla kriget, men likväl så fantastiskt - och aktuellt.

 

"As for the enemies of freedom, those who are potential adversaries, they will be reminded that peace is the highest aspiration of the American people. We will negotiate for it, sacrifice for it; we will not surrender for it, now or ever. We are Americans."

 

 

 

 

 

Hjärtat klappar lite extra nu efter Reagans brandtal.

 

 

 

 

 

 

Årets valkampanj var spännande. Det känns som att fler engagerade sig i en högre utrsräckning än under tidigare val. Antal röstande ökade också med ca 1 %, vilket borde ses som positivt. Ja, i all fall i en perfekt värld.

 

Jag har inget emot att folk röstar efter egna intressen. Det är naturligt. Men det som irriterar, är att folk inte begriper vad de röstar för, eller emot. Under två års tid har jag kräkts på att se Magdalena Andersson (Nuvarande finansminister) debattera mot Anders Borg (Fd finansminister). Hennes argumentation har alltid varit långt ifrån att vara nobel. Hennes sanningar är så vidrigt konstruerade att jag tidigt fick ett förakt mot henne. Det är första gången jag känner så mot en svensk politiker.

 

* Nu ska det här inte handla om Magdalena Andersson. Inte heller att många röstberättiga inte klarar av att kritiskt granska det som politiker säger, och därmed inte heller se konsekvenserna av olika partiprogram.

 

* Inlägget ska inte heller handla om att många röstberättigade bara röstar för en enskild frågas skull.

 

*Det ska inte heller handla om att samtliga partier misslyckades med att presentera och föra en konstruktiv dialog om hur integrationen ska förbättras. 

 

* Inlägget ska inte heller handla om att folk inte vet vad som är bäst för dem själva.

 

* Det ska inte heller handla om att idealister lever utan verklighetsförankring. Dit hör MP, FI och V i min bok.

 

Det finns så mycket att säga om ovanstående punkter. Skulle ge sidvis med material.

 

Inlägget ska istället handla om min reaktion över ministerutnämningen. Jag tänker då framförallt på Alice Bah (Kulturminister, MP). Omedelbart när det kom till kännedom att Alice Bah utnämnts till minister, var det för mig uppenbart att hon var inkvoterad. Svart, kvinna, relativt ung, noll erfarenhet, känd. Hon gick med i MP dagarna före utnämningen och hade noll dagar i riksdagen (inte ensam om det ifs), inte heller arbetat som politiker och väldigt begränsade kunskaper inom kultur. Dessutom är hon tokigt religiös, vilket för mig säger en del om det kritiska tänkandet.

 

Idag läste jag en text av krönikören Britta Svensson (Expressen). Jag har alltid haft svårt för Britta. Jag älskade att hata Britta Svenssons texter. Idag höll jag med henne. Texten handlade om hur dåligt och kontrollerande Alice Bah hanterar svensk press. Här har vi en politiker som arbetar för det svenska folket, men som inte förmår att kommunicera ut vad hon gör och tänker.

 

Britta hävdar att Alice Bah har ett groteskt kontrollbehov . Enligt Britta så saknar det motstycke i Brittas 30 åriga karriär. Jag njuter. Varför jag njuter är givet.

 

Jag gillar inte inkvoterade politiker som dessutom är okunniga och tokigt religiösa. Ingen kan ha undgått rapporteringen kring Alice Bah. Många ifrågasätter hennes kompetens och agerande. Det görs från många håll.

 

 

Så går det när man röstar på MP. För det är tack vare MP som Alice Bah är minister. Good call MP.

 

 

Sigge & Alex blottar hennes tokiga religiösa sida totalt i en podsändning för någon vecka sedan. Dra fram till 10:25 i avsnittet. Klicka här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förr veckan läste jag att USA höjt säkerhetsstatusen i landet på grund av deras hotbild. Exakt vad det innebär vet jag inte. Antar dock att NSA, FBI, CIA , gränskontroller och andra myndigheter skruvar upp sina aktiviteter. Som medborgare eller turist märker man inte av stegringen när man väl kommit in i landet. Inte i normala falla i alla fall.  Men idag är ingen vanlig dag.

 

I skrivande stund sitter jag på en flight mellan Miami och Las Vegas. Jag försöker alltid se till att jag hamnar på en stol vid en gång. Det ger mig två fördelar. Dels kan jag gå på muggen utan att ta hänsyn till folk. Dessutom är chansen att överleva en flygolycka betydligt högre om man sitter vid en gång. Allra störst chans för att överleva har man ifall man sitter vid en gång långt bak i planet, med maximalt åtta rader från nödutgången.

 

Jag hamnar bredvid ett äldre Skotskt par. Småsnackar lite med damen som sitter i mitten. Efter en timme händer något med hennes man. Han tappar medvetandet. Vi tillkallar kabinpersonalen som snabbt försöker få koll på situationen.

 

En svart uniformerad medicinutbildad Air force-officer kommer fort till undsättning. Han agerar coolt. Därefter kommer två civila flygplanspoliser fram och assisterar. Ingen av dem identifiera sig, men det är uppenbart att de är säkerhetspersonal. De rör sig självsäkert i kabinen och hämtar medicinsk utrustning som finns placerad i planet. Jag ser även att den ena använder flygplanets ”dator” för att kolla något. Den andra snubben har en större variant av mobiltelefon på bälteshållaren. Ett plus ett…

 

En av poliserna satt i Första klass, medan den andra satt bak i coachavdelningen. Skulle gissa att de är kring 45-50 år. Stadiga killar, utan att vara feta. Båda bar keps och såg faktiskt ut som civilare. Jag vet, det är lätt att säga det nu då de gjort sig till känna.

 

De får igång den äldre mannen och hans hälsa stabiliseras. Jag blir ombedd att ta mannens säte vid fönstret. Han får min stol. Jag är inte överlycklig men visar givetvis inte mina känslor utan är så hjälpsam som jag kan förväntas att vara. I mitt huvud så tänker jag på att jag är fast längst in. Att jag har mindre chans att överleva, och att jag nu sitter i en eventuellt kontaminerad stol. Det är inte tip top för en semi-hypokondriker.

 

Efter en timme händer samma sak igen. Samma procedur. Mannen sitter nu med syrgasmask på sig och funderar kanske på vad de inte borde göra i Las Vegas. Frugan sa att hon ville till Grand Canyon. Jag skulle inte betta på att kommer ut dit.

 

Mannen hade förhoppningsvis överlevt även om poliserna och officeren inte varit med på planet. Men kanske, så har han det höjda säkerhetsläget, att tacka för att han nu kan stiga av planet på egna ben.

 

Eftersom det inte passade sig att ta ett kort på vare sig poliserna eller den drabbade mannen så lägger jag upp ett kort jag tog under flighten. För första gången i mitt liv såg jag ett Delta med egna ögon. Det är sällan jag blir imponerad, men synen genom fönsterutan var helt fantastisk.