SkalmanAl

 

Förra inlägget handlade om hur min syn på de organiserade tiggar-Romerna påverkat. De stör mig helt enkelt. Många kanske tycker att min attityd är hård och enkelspårig. Det kan stämma på sätt och vis. Jag orkar inte hela tiden väga in alla olika faktorer som bidragit till att Romerna nu är här och irriterar mig. Visst är tragiskt att folk behöver leva så. Men det skiter jag i varje gång någon av dem trycker upp en kopp i ansiktet på mig.

För ett par veckor sedan kom jag insikt. Att de tiggande Romerna irriterar mig är givet. Även varför. Det som hände då var att jag förstod att Romerna misslyckats med hur de profilerar sig. Deras varumärke är skit. Kört i botten helt enkelt. 

 

Inte undra på att mina vibbar för dem är dåliga. Hur mycket jag än funderar så kan jag inte komma på något positivt de för med sig på gatorna där jag går. Jag har faktiskt svårt att se något positivt överhuvud taget när det gäller Romer. Det enda är Gipsy musik. Den är bra. Sen är det bara negativiteter.

 

Det är inte så att jag är en inskränkt idiot. Felet ligger givetvis i varumärket "Romer". De har en kass pr-apparat. Någon måste ha stulit den. Gör Romerna något för att ändra på rådande nidbild? Bilden har levt med länge. Det florerar ju massor av historier kopplade till deras kultur och missanpassning. Det är klart att man som påverkningsbar människa tar dessa för sanningar ifall man inte kan faktakolla uppgifterna eller få höra den andra sidan.

 

Vems är ansvaret? Enkelt. Det är Romernas. De stärker knappast bilden av dem själva genom att irritera mig varje dag.

 

Vad kan de göra? - De borde kollektivt ta fram en strategi för deras tiggeriverksamhet. De måste de tagga ner för att folk på sikt ska se dem med positiva ögon. Förhållningsreglerna kan exempelvis vara:

* Var trevlig

* Tagga ner

* Var ödmjuk -Vilket de flesta av Svenska tiggare är. Dem hjälper man ju hellre.

* Fejka inte funktionshinder

* Sluta svärma kring samma kvarter

* Sov inte ute synligt. Jag och många andra stör oss på att alltid se problemet.

 

I ett större perspektiv måste Romerna bli bättre på att integrera sig. EU får väl lägga en slant på riktade insatser.

Tillsätta en grupp som tillsammans med representanter för Europas Romer kartlägger problemet för att sedan presentera en handlingsplan. Verkställ. Hur svårt ska det vara om viljan finns hos samtliga parter? Kanske är inte det här en EU-fråga? Vad vet jag. Lägg det på nationell nivå då. Gör bara något så att jag slipper leva kvar med mina fördomar.

 

Som sagt, varumärket är värdelöst. Bygg om det med musiken som bas.

 

 

 

 

Det känns okay att ladda ner Romsk musik.

 

 

 

 

 

Det går inte många veckor innan jag samlat på mig burkar och flaskor som behöver pantas. Vanligast i mina pantkassar är Colo Zero och energidycken Celsius. Att panta är lite bökigt. Man behöver trots allt kila ner med kassarna till Coop. Dessutom känner jag mig alltid lite mer som en bum när jag går med de överfulla kassarna. Pengar och ordning verkar trumfa.

 

På sistone har trafiken ökat vid pantmaskinen. Nu sist var det katastrof. Jag kommer dit. Glad över att jag rensat upp hemma. Promenaden till coop är över. Jag känner en lättnad. Kliver in. Maskinen är igång. Tre personer med ett typiskt rumän-romskt utseende matar maskinen.

 

De har flera säckar med tomburkar. Jag inser snabbt att min väntan kommer vara frustrerande lång. Där står jag och väntar. Burkarna tycks aldrig ta slut. En av dem går in till kassan för att växla kvitto efter kvitto mot kontanter. 100-lapp efter 100-lapp.

 

En av dem frågar med gester och väsen om han kan få min pant. Han illustrerar även med att visa en matande rörelse som om han behövde pengarna för att undgå svält. Inte en chans i helvete att jag ska ge min pant till dem. Inte efter att jag själv gått med panten till affären. Speciellt inte eftersom de stör min tillvaro med aggressivt tiggande.Dessutom upprepar han beteendet. Som att jag skulle vekna och ge efter? Knappast troligt. 

 

 

Hade det däremot varit kids, en sansad uteliggare eller någon mer vanlig person som pantat och jag hamnat efter dem och deras säckar, ja då hade jag räckt över kassarna. Tack å hej!

 

Återigen har jag kassar hemma som behöver pantas. Undrar vilken tid som är bäst för att slippa kö? Jag orkar inte samma process igen. Jag säger inte att det blir ett bryt. Men fler onda tankar kan poppa upp.

 

Sådär, då är jag inte bara irriterad över att de tigger överallt. Till och med den lilla glädjen med pantandet har de tagit från mig.