SkalmanAl

Väckarklockan väckte mig idag igen. Jag kliver upp och noterar att det är torsdag. Det är en bra dag. Torsdagsmorgnar börjar alltid med Fredrik och Filips dagsfärska pod. Jag sätter på datorn och podden. Därefter börjar resten av morgonrutinen.

 

Duschar, fixar frukost, äter, stryker en skjorta och groomar mig. Allt med Fredrik och Filip närvandare. Veckans avsnitt är bra. Skönt tempo. De är pigga. Lustiga ämnen. Jag zonar ut när Filip börjar snacka om sin nyckläckta bebis. Kommer tillbaka när han berättar om gympolaren som hittat ett nytt sätt att ta kola. Ett bra avsnitt helt enkelt. Jag går hemifrån glad över avsnittet.

 

Runt hörnet på samma kvarter har jag ett Espresso House. Av vana tittar jag in genom deras fönster när jag passerar. Jag ser något som får min dag att bli ännu bättre. Vid ett bord närmast kaféfönstret sitter Fredrik Wikingsson i egen hög person. Mittemot sitter Olle Palmlöf. Med en kort glans och ögonkontakt tycker jag mig se att Fredrik ser fräsch ut. Det känns också bra. Dagen peakar.

 

Jag glider vidare mot kontoret med en lågt stående sol i ansiket. Med en sådan uppåtkänsla till start, blev hela dagen ovanligt bra rätt igenom.

 

För att använda några av Fredrik och Filips favoritord, så är det rimligt att anta, att konklusionen med mitt välmående idag beror på just dem. Det ringar in deras förmåga.

 

 

 

 

 

 

 Uppåt idag.

 

 

 

År 1800 blev svensken i snitt 32 år gammal. Hundra år senare blev hon 52. Idag snittar vi på 83. Sedan 1800 har livslängden ökat med 12 % per generation. Vår arbetsföra ålder har ökat markant.

 

Som det ser ut idag jobbar vi kring 40 år. Om man generaliserar kan de här 40 åren delas upp i tre faser. Det tar oss 10 år att komma upp mot de högre nivåerna på karriärsstegen. Därefter har vi ytterligare 15 år på våra individuella toppar. Under våra sista 15 år mattas hungern av och vi väntar alltmer på livet efter.

 

Tidiga beslut i skolåldern följer med oss resten av våra yrkessamma liv. Nu är inte valen fram till gymnasieåldern livsavgörande så länge man sköter sin utbildning hyfsat. Mer avgörande är valen fram till sena 20-årsåldern. Hur som helst. Vi gör våra val. Kommer ut och börjar jobba. Sen håller man sig till en ganska smal väg. En snickare håller sig till sin fåra, precis som en jurist eller en banktjänsteman osv.

 

Trenden är att vi blir äldre. Framöver kommer vi behöva arbeta längre. Hur gamla blir vi om 100 år? Hur länge ska vi då arbeta? Vad händer med alla de som känner att de valt fel karriär? Klarar våra psyken ytterligare 20 år på ett ostimulerande jobb? Den mentala folkhälsan lär få sig en törn.

 

Som det är nu känns det som att det är en bit kvar till ett 50/50-läge för att helt byta inriktning för gemene man. Det tar tid att utbilda sig. Det kostar pengar och man blir mer bekväm i en högre ålder. Gör man ett byte så tar man omedelbart ett antal steg tillbaka. Man tappar pengar och ger upp befintlig karriär. Sedan ska stegen jobbas in. Det tar också tid.

 

Min fråga är: Hur gammal ska man behöva bli för att fler ska tycka att det ska vara lönt att byta karriär?

 

Jag skulle säga att en förlängning på 20 år i yrkesverksam ålder skulle få många att byta spår helt. Här försökte jag motivera olika anledningar, men märkte att det blev för stort. Avgränsar mig med att inte utveckla tankarna om varför en 20 års förlängning är en bra brytpunkt.

 

Min andra fråga är: Kommer folk ha förmågan att byta karriär i framtiden? Det ter sig tydligt att somliga lyckas sämre än andra. Vad händer med alla som inte trivs med extra 20 års aktivitet? Fy fan vilket segt liv. Kraften för att sig ur ekorrhjulet ska inte underskattas.

 

Kanske gör jag själv ett byte utan att ha extra 20 år att spela med. Jag befinner mig i en privilegierad

situation och det finns väl egentligen ingen direkt tröskel för en u-turn om 10 år. Även fast jag gillar det jag gör.

 

Till sist, och kanske den viktigaste frågan av dem alla: Är det tänkt att vi ska leva längre än vad vi gör idag? Svaret är enkelt. -Nej. Det finns nämligen ingen Gud som programerat oss. Vi får helt enkelt se vad evolutionen ger oss.

 

Enligt en färsk studie är det endast 16 % som gillar sina jobb här i Sverige. Otäckt låg siffra. 84 % vill nog inte jobba 20 år till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är i slutet på min Parisresa. Åter inom kort.