SkalmanAl

Jag upptäckte en intressant sak under en träningsrunda. Var i Hagaparken. Sprang på en smal promenadväg. Mitt tempo är så jädra högt, så jag blir tvungen att passera folk i var och vartannat steg. Det är just vid en passering jag får en känsla och insikt om hur jag gör när jag passerar människor. De flesta gör förmodlingen på samma sätt.

Om vägen är fri på båda sidorna om framförvarande individ, och man måste passera, så gör man det nästan alltid på personens vänstra sida. Det känns fel och hotfullt att ta det på höger sida. Varför är det så? Jag har funderat på fenomenet ett tag.

Trots att jag klurat har jag inte hittat en fullgod förklaring. Så vilka mekanismer påverkar mig att alltid försöka passera på vänster sida?

Är det en djurisk instinkt som är kopplad till att vi vill ha höger arm fri för att kunna avvärja hot? Den som passerar bär såklart på samma känsla och väljer att passera på den minst hotfulla sidan. Men hur funkar vänsterhänta? Har de anpassat sig till de högerhänta?

En annan faktor kan vara att vi sedan många år har högertrafik. Har trafiken påverkat vårt beteende? Hur gör de i länder med vänstertrafik?

Har det kanske något att göra med hur våra hjärnhalvor är uppdelade? Att vi på grund av överlevnadsmässiga skäl är mer rädda om den högra sidan? Vet att de flesta har ett höger öga som är mer dominant. Om jag känner efter så är jag nog mer "nära" min högra sida av kroppen. Jag har mer kontakt där. Är det för att jag är högerhänt och den används mer. Ligger förklaringen till våra passeringar där?

Kanske beror beteendet på flera orsaker. Skulle vara intressant att få ett bra svar. Som sagt, det här har jag tänkt på ett tag. Men vissa saker ska inte googlas direkt. Sådana här frågor aktiverar hjärnan. Både den kreativa och den logiska delen. Dvs båda hjärhalvorna.








Att passera från höger ger känslan av att komma innefrån. Märkligt egentligen.

Blev finbesök ifrån norge i helgen. En vecka kvar till sthlm marathon och en erkänt duktig partyprisse kommer och kastar om uppladdningen. Istället för träning och vila blev det två intensiva dagar med grovt nedbrytande aktiviteter.

En av de bättre sakerna med sommaren är ljuset. Dagarna blir längre. Det är bra. Nätterna kortare. Och just det med att nätterna blir kortare, är en av de negativa sakerna med sommaren. Pollen är en annan. Tårarna rann när jag sprang förra veckan. Men värst är känslan av att kliva ut ifrån en klubb då solen redan är uppe och fåglarna är klara med sin morgonsång. Att sen göra det två dagara på raken är ångest. Inte så mycket för att man partat för hårt. Mer för att man sover bort dagen efter och dessutom kommer må kasst -Oavsett hur många Resorb man trycker i sig.

Och så var det just den här saken med tjuveri. Importerad brottslighet. Det stör många. Ja, brottslighet rent allmänt kan störa. Fast det blir ganska komiskt ifall en rik norrman kommer till stan och roffar åt sig grejer.

Vi glider in på Stadium, Kungsgatan. Kollar runt. Går till kassan och jag köper två drycker. Knatar ut och går in på nya Rigoletto. Riktigt snyggt där. Toaletterna med skjutdörrar. Inget handtag man måste trycka ner för att passera. Bra!

Utanför på Kungsgatan märker "den kriminella" att han råkat plocka med sig ett par kalsonger ifrån Stadium. Han hittar dem under sin egen arm. I armvecket. -Ojdå, det där var visst inte betalda för. -Räcker det inte med att ni redan har alla pengar på jorden? Måste ni dessutom komma hit och tjuva?

Hygglig som han är går han tillbaka till affären och gör rätt för sig.








En kylig norrman med godset under armen.

För ett par veckor sedan kämpade temperaturen äntligen upp sig till kring 15 grader. Vad händer då? -Jo, stan fylls med unga tjejer och killar i alldeles för lite kläder. Speciellt tjejer. Slår aldrig fel. Så snart tempen går över 15 grader och solen är framme ryker kläderna. Skit i att det är blåsigt och nästan isigt i skuggan. Varför är kids upp till 20-nåt, så kåta på att ta av sig kläderna?

Själv går jag där och är glad över att jag har tröja eller jacka på mig. Inte nu när det är över 20 grader såklart.

Så frågan är; -Är kids mer varmblodiga? Är de så sugna på att visa upp den nya garderoben? Eller har de inte lärt sig att det går att föra en skön utstrålning utan att klä av sig? Är deras lättkläddhet kopplad till härliga sommarlovsminnen då de är mer lyckliga? Ett undermedvetet trick? Kanske har de fortfarande inte koll på hur deras kroppar reagerar på värme och kyla? Måste vara förvirrande när solen är framme och det är behagligt i solen, men samtidigt blåsigt och kallt i skuggan. Äh, de lär sig med tiden.

Numera blir jag lack på mig själv ifall jag tagit på mig för lite kläder. Är så oskönt att frysa. Är ungefär samma osköna känsla som att vara pissnödig långt ifrån en toalett.

Det finns ett undantag när det kommer till kyla. Och det är i sovrummet. Där ska det vara svalt. På gränsen till kallt. Hur mycket skönare sover man inte då? Hör folk snacka om att de blir förkylda om fönstret är öppet i sovrummet. Snicksnack. Det är inte det man blir sjuk av. Jag vet. Jag är trots allt en semi-hypokondriker.








Aldrig över 20 gradet i mitt sovrum. Eller?

Äntligen. Nästa vecka kommer ett efterlängtat kulturevent till stan. Två fantastiska musiker på Globens scen. Kanye West och Jay Z. Eller Jay Zäta, som en puckokompis säger. Fixat biljetter till hagen närmast scenen. Risk att man står som som studsande boskap. Är det någon gång jag vill borderlina till illamående av basgången, så är det till just den här konserten.

En gång i livet har jag blivit riktigt avundsjuk på nån som fått se en konsert som jag missat. Det var i höstas. Magnus såg duon i Madison square garden, New York. Vilken upplevelse det måste ha varit. Snällt nog länkade han klipp ifrån konserten, sen när han kom hem. Tack. Verkligen. Det gjorde ont att se. Konsertklipp brukar vara måttligt intressanta. Pissigt ljud och skakigt filmat. Det gjorde inget. Blev bara ännu mer sugen.

Hoppas att de är laddade inför Sthlm. NYC är såklart helt annorlunda. Hemmapublik. Hemmastat för ena halvan. Kanye West var inte speciellt taggad i somras när jag såg honom på Way out West. Då körde han själv. Visserligen med 15-20 något ballerinor på scen. Nu är de två. Ska bli kul att se dynamiken mellan dem.

Biljetterna tog slut samma dag. Tack Amex som gav mig förtur i lugn och ro.










Ni**as in Paris -Ser fram emot en knockande bas.

Var på gymmet i veckan. Dags för mer konditionsträning. Jag har bara kondition på schemat för tillfället. Har sett så ut i någon månad. Jag blir bättre. Sakta men säkert.

Så står jag där och tittar på mig själv i spegeln när sprintar på löpbandet. Jag känner igen skallen som andfått tittar tillbaka. Men vems är armarna, bröstet och axlarna? Är det min kropp? Vad har hänt? Det brukar ju vara mer muskler. Jag ser antydan till en långdistanslöpare i min spegelbild. Bra benmuskelatur med tunn överkropp. Vet inte om jag gillar det speciellt mycket.

Som tur är går det snabbt att träna upp igen. Ett par veckors hårt muskelbygge och lagom biffighet är tillbaka. Kroppen är smart och anpassningsbar. Lite som de där krukväxterna i fönstret som man måste vrida jämt och ständigt.

Vart tog mina muskler vägen?





Christian Bale (Patrick Bateman, bl a American psyco, kan det här med att skulptera om kroppen.

Projektet med att hitta formen inför Sthlm Marathon går enligt plan. Nu är det knappt tre veckor kvar tills loppet. Känns helt klart roligt att ha ett ordentligt delmål att träna inför. Huvudmål, 42 km på Grönland i oktober.

Igår gjorde jag mitt sista långlopp inför maran. 32 km i 14 grader och sol. Perfekt. Tryck för lopp. Kroppen är trött idag. Inte så konstigt. Att springa i tre timmar ska kännas. Tog en massage direkt efter. Tyckte jag var värd det. Nu återstår bara sex löppass till. Några korta tempolopp och ett par intervallpass. Får se hur långt det räcker.

Hela stan var full med folk. Strandvägen och hela Djurgården kryllade av människor. Många motionärer också för den delen. En snubbe lyfte lite på kepsen och hälsade när han springandes korsade mig. Lite som -Tjena medmotionär, ha en fortsatt bra dag.

Dagen fortsatte sen på den flytande restaurangen FLYT vid Kornhamnstorg. Soligt där också.  Jag vet inte om servitrisen uppskattade hur vi betalade notan.






Betalar med stil.

Nu blir det paus tills i helgen skulle jag tro. Hoppas alla SkalmanAls läsare har tålamod till denna väntan. Trist för mig att inte ha möjlighet att skriva. Jaja.

Paus.

Då har man fixat musik igen. Efter alldeles för många år gjorde jag slag i saken och beställde en musikkanal. Har haft MTV i alla år. MTV står för "Music Television". Borde stå för "MiffoTV". När såg man senast en musikvideo på kanalen? De visar ju bara idiotiska program med ultrapuckon på varje sändningsminut.

Nu går VH-1 på tv:n oftare än allt annat. Sträckkollade musikvideos i en timme under fredagskvällen. Underbart. Får se om jag kör det som fredagsunderhållning kommande fredagar. Skönt alternativ i alla fall.








Ett tidigare favoritprogram.

Nä nu måste jag klaga igen. Jag har inte tid med det här. Vad är det som händer? Allt omkring slukar mig. Det är inte för att jag är viktig. Har dels roliga saker, men också tidstjuvar i mitt liv. Och till det mild sorg över att jag inte i lugn och ro kan ge SkalmanAl mer utrymme. Inte just nu i alla fall.

Det är med att lägga in två vilodagar i veckan har ju gått åt helvete. Klagar jag ingen? Jaha, sorry.









Jag är inte ensam

1:a maj. Såg många människor ute på stan. Folk passade på. Solen var framme. Bra väder. Hur många lyssnade på ett 1:a majtal? Eller gick i ett 1:a majtåg? Undrar om jag känner någon som deltog på något sätt? Inte jag. Finns arbetarrörelsen kvar hos yngre generationer?

Jag misstänker att 1 maj och vad det står för, är starkare förankrat hos döende generationer. De har kämpat för att komma hit vi är idag. Men vart går brytpunkten för oss som inte bryr oss om varför vi egentligen har en röd dag? Är 40-talisterna, eller 30-talisterna? Jag ställde frågan på facebook ifall någon deltagit i en demonstration idag. Inte en kotte har svarat. Kanske beror det på att jag inte har vänner födda på 40-talet eller tidigare. Frågan verkar inte beröra på något sätt. Ingen har kommenterat.

Så, varför fira en dag som ingen bryr sig om? Om 10-20 år kommer definitivt ingen icke politiskt aktiv medborgare bry sig. Kommer det finnas röster att hämta då vid förstamajtalen? Kan vi inte istället ha en röd dag som infaller på den sista måndagen i april? Perfekt, långhelg. Dessutom behöver man inte få dåligt samvete över att man är ledig och egentligen borde demonstrera. Eller åtminstånde bry sig en gnutta.

Vilka är det som ger sig ut på stan 1 maj? Gissar att det då är vänsterfolk, fiskande politiker och fackförbund. Jag respekterar deras sak. Arbetarrörelsen har gett oss bättre förhållanden. Det ska vi vara tacksamma för. Men seriöst. Vem fan orkar bry sig och fira en en sådan sak om man inte gynnas av ett deltagandet? Det är så långt ifrån vår vardag. Vi tar ju för givet att vi ska ha de här rättigheterna vi har.

Jag gjorde ett nytt test idag. Beställde en cappucino och en latte. Take away. Det var i närheten av St:Eriksplan. Första gången jag var på det fiket. Eftersom mitt sällskap beställde en latte, frågade jag henne om hon inte drack starkare kaffe än så? Nä, det var inte så populärt. Inte testat det. Då såg jag min chans.

Jag ber killen (baristan) som hört vår dialog och precis gör vårt kaffe, att även göra en Macchiato. -Kan inte du göra och bjuda på en Macchiato som hon får testa? Jag försöker låta vänlig, samtidigt något bestämd då jag frågar. Det är ändå en sak de tar 25 kr för. Killen säger att han fixar det. Jag ber honom att hälla i lite mer skummad mjölk i än i en vanlig macchiato. Han berättar sen vilka bönor de använder och lite annat om deras kaffe. Det syns att han gillar sitt jobb och att få upplysa oss. Jag spelar med.

Från min sida var det utstuderat. Ett till experiment. Men det betyder inte att jag inte gillade mötet med honom. Han var väldigt trevlig. 


Tack för kaffet.






En fri macchiato. Vad blir nästa sak?