SkalmanAl

Jag får inte fram något. Pausar skrivandet ett tag. Är tillbaka till nästa helg.

 

Ses snart.

 

 

 

 

 

 

Jag har nog kommit på vad det är för fel. Har svårt att inspireras och saknar den där kreativiteten som behövs för att skriva. Har funderat nån vecka varför det är så becksvart. Så tomt. Tror jag har löst det.

 

Det är för mycket press som ligger över mig för tillfället. Brukar inte ha problem med stress i vanliga fall. Speciellt inte som skrivandet fungerar som en ventil. Men nu börjar paniken växa. Känner starka tvivel på att jag ska hinna träna tillräckligt inför maratonet på Grönland den 20 oktober. Har gjort två löppass sista veckan. Totalt 25 km. Egentligen den enda löpträningen jag gjort på flera månader. Hur ska jag palla 42 km?

 

Tjolovski jagar mig dessutom i roddtävlingen. 5 000 meter. Visst, jag tiden än så länge. Men kommer inte kunna fokusera på den grenen nu. Blir till att hoppas att han inte jobbar in 14 sekunder, som det nu behövs för att gå om mig. Känns inte heller bra. 19:02.

 

Knät är inte heller clearat. Att det ska ta sådan förbannad tid för att bli undesökt och sen få svar. Dröjer ytterligare en vecka. Fram till dess måste jag träna med ovisshet. På ett inte helt perfekt knä. Det skapar också stress.

 

 Det är mycket nu.

 

 

 

 

 Jag sover gott. Det är bra.

 

 

 

Det här med kreativitet går i vågor har jag märkt. Ibland har jag hur mycket som helst att skriva om. Då får kämpa för att hålla ner ordantalet. Inte göra inläggen för långa. Kan av skräcka. Andra gånger drar jag dött, om man ska använda en term ifrån ett kortspel. Det poppar inte upp någon idé eller vettig tanke att skriva om. Helt tomt.

 

Det är svårt med reflektioner. Svårt att inte upprepa sig. Det känns som att jag skrivit om det mesta. Gjort mitt yttersta för att inte ge dag-för-dag rapportering. Men vad enkelt det skulle vara. Det här skulle gå per automatik. Posta ett kort och skriva ett par rader skit om dagen. Dock inte så passande för min person. Fel kön och ålder. Kanske fel läggning också för den delen.

 

Jag är helt tom i skallen just nu. Har varit det i ett par dagar. Vad fan ska jag skriva om? Vad är kul att läsa? Har förstått att inlägget om Gin & Tonic gillades. Kul, tycker jag. Men hur hittar jag liknande spår?

 

Gjorde en google-sök på just ordet kreativitet. Blev ett intressant resultat. Efter ha läst artikeln kan jag bara dra slutsatsen att jag saknar motivation för tillfället.

 

 

 

 

Nu är man indragen i en ny duell. Inte med Conan den här gången. Jag väntar fortfarande på att han ska komma in med en vinnartid på 500 meter rodd. Det lär inte hända. 1:29 får stå sig ett tag till. Nu är det Tjolovksi som utmanat mig. Den här gången på en halvdistans. 5 000 meter rodd.

 

Tjolovski har enligt egen utsago omänsklig lungkapacitet. Kanske använde han ett annat superlativ. Nåt åt det hållet var det. Har lite svårt att lita på den mannen. I ett annat sekel utmanade han mig i pingis. Han hetsade som fan. Sa att han var riktigt vass. Att han skulle vinna. Hade svårt att tro det. Jag spelade själv när jag var yngre och var klart bättre än medelspelaren.

 

Vi kommer till hallen. Tävlingsnerverna kickar in. Ställer upp oss för inbollning. Ett slag och jag ser att han är helt kass. Absolut inte bättre än fritidsgårdsbra. Kul kille. Pepp i onödan. Tror jag vann en hundring eller nåt i den stilen. Kul story dock.

 

Med bakgrund till det, så är mitt förtroende för Tjolovksi skadat. Tvivlade på uppgiften om att han klarat milen på en tid kring 44 min. Blev en faktakoll. Han talade sanning. Den här gången. Det är en bra tid. Jag kan inte toppa den. Inte än. Förhoppningsvis kutar jag ifrån honom på Hässelbyloppet den 15 oktober. Ett problem bara. Mitt knä. Magnetröntgades i torsdags. Om en eller två veckor kommer domen. Får jag börja löpträna och får jag ok på att springa på grönland? 5 veckor kvar och jag har inte kunna springa sen i juli.

 

Allroundkonditionen har jag hållt igång. Men det är inte samma sak som att springa. Blir långpass med rodd i en timme och därefter cykel och crosstrainer i 50 minuter. Otroligt vad man kan vänja kroppen och hjärnan. Att spela tennis i två timmar går fort. Att ro i en timme går inte ens att jämföra på samma skala.

 

Tävlingen med Tjolovski har en deadline. Fram till den 5 oktober har vi på oss att putsa till ledartiden. Just nu leder jag med 19:02. Har ett försprång på ca 20 sekunder. Får se om Tjolovski hinner i kapp. Den här distansen passar egentligen inte min uppladdning. För explosiv då jag borde träna mer seghet. Fast hur kan jag någonsin tacka nej till en roddtävling? Omöjligt.

 

Conan, vill du vara med?

 

 

 

 

 

 

 

Så fel det kan bli.-Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.

 

 

Kom på att jag missat att redogöra för mitt andra besök hos ortopeden. Skrev för några inlägg sedan att jag knatade ifrån mottagningen då läkaren inte lärt sig passa tiden. Att vi avtalat tid var inte lika viktigt för honom. Jag fick en ny tid. Ca en vecka efteråt. Hoppades på att vi lärt oss av misstagen.

 

Var det förra veckan eller veckan innan det jag var där igen? Det här med tiden. Ibland snurrar den för fort. Nåväl. Jag kommer tid. På avtalad tid. Samma receptionsdam som sist tog emot mig. Direkt ser jag att något är fel.Det är förseningar igen. Hon informerar mig om att förseningen kommer vara i minst trettio minuter. Läkaren utför en akutoperation på min tid. Jaja, tänker jag. Jag kan köpa den här förseningen. Den är mer okay än tidigare.

 

Jag frågar såklart varför de inte ringer och informerar eller bokar om berörda patienter. Inget vettigt svar kommer. Jag knatar ut på stan. Tillbaka efter trettio minuter. Får vänta ytterligare 8 minuter.

 

Läkaren ropar ut mitt namn i väntrummet. Han har kritvitt hår. Mycket hår på skallen. Kanske 55 år. Ser ut som en sympatisk tomte. Dock utan skägg. Tomten är visserligen extremt punktlig. Utöver likheten med utseendet så arbetar läkaren lika fort som tomten. På sju minuter hinner jag ta av mig byxorna. Undersökt. Få remiss till röntgen. -Tack doktorn för att jag fick sju minuter då jag väntat på dig i över en timme, över två tillfällen. Tack.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nåt borde han göra resten av året...

 

 

 

Blev en lunch med Sofia C igår. Möttes upp på Hötorget utanför kontoret. Jag ser henne tvärs över gatan. Vi börjar gå mot varandra och möts upp i en kram. Vi hittar ett lunchställe. Beställer och börjar äta.

 

Det visar sig att Sofia C trots alla år vi känt varandra, ändå är lite finkänslig emot mig. Hon höll igen en fråga av artighet. Det var när jag berättade om ögonfrans-serumet, son hon sa; -Men vet du, jag tänkte fråga dig om du sminkat dina ögon, när vi sågs. Något var annolunda tyckte hon.

 

Skulle jag någonsin bli förolämpad av att få en sådan fråga? Knappast. Bra bevis på att serumet fungerar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad jag kan komma på så har jag bara pushat ett par saker. Dels flygresor.se och nu RevitaLash. Bra grejer det.

 

 

 

 

 

Mycket fokus på kondition i min värld just nu. Snackade med Gammel-Stefan igår. Får bra träningstips. Han har trots allt sprungit marathon på respektabla 3:01 h. Var ett tag sedan. Verkar som att nästan alla långdistanslöpare får probelm med knäna. Ävan han. Satte stopp för löpkarriären.

 

Lyckades få in ett intervallpass med Gammel-Stefan i somras. På bana. Varje varv är 400 meter. Banan är mjukare än asfalt. Skonsammare för knäna ifall man har måttliga problem. Fick hör av Gammel-Stefan att han en sen kväll drog dit helt solo. Han sprang 105 varv. Ett fuckin' marathon på bana. Vilken prestation alltså.

 

Sträckan i sig är imponerande. Men att klara av att göra 105 var är ju helt makalöst. Om man tycker löpning i sig är tråkigt, testa att springa timmar på en bana. Vilken skalle.

 

Tänkte föreslå att han ska ta ett marathon på löpband också. Det kan inte heller vara speciellt roligt. Borde göra honom unik. Mer unik.

 

 

 

 

 

105 varv på Kristinebergs IP. -Jag tror jag passar.

 

 

 

 

 

Man föds olika. I ett större perspektiv relativt lika. Men på individnivå väldigt olika. En orättvisa man snabbt måste acceptera. Vissa är bruna, andra vita. Vissa smala. Det finns fula och det finns vackra. Hälften män. Utseendet varierar.

 

Det är ingen hemlighet att alla normala människor har en tendens till fåfänga. Inte ens personer som försöker undvika fåfängan, är helt likgiltiga till mode och utseende. Jag gillar det här med att ta hand om kroppen. Wellness och yta. Märkligt att det ska klinga så negativt. Nästan bögigt och tomt när killar vårdar sin kropp.

 

Allt började när Junior fick jobb som säljare på L'Oréal. 15 år sen. Fick en massa prover av honom. Märkte direkt att det var min grej. Sen dess har jag varit fast. Var dessutom innan det fanns serier för män. Man kan nog säga att jag var i framkant. Jag slogs för männens rätt till hudvård. Det får bli mitt bidrag till kampen för jämlikhet.

 

Vi föds som sagt med olika kroppar och förutsättningar. Jag vill må bra, så jag jagar mitt ideal. Påverkar det jag kan. Och det är just det jag tagit ett snäpp längre än tidigare. Rengörings-gel, moisturizer, ögon-serum och concealer känns så mainstream nuförtiden. Sedan en månad tillbaka använder jag en ögonfrans-conditioner. -Vaddå, jag är född med mer eller mindre snaggade ögonfransar. En månad och de har växt ut till normal längd.

 

 

Det är så roligt och underbart att vara jag. (Ibland)

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt omöjligt att hitta produkten på webben med en manligt användare. Känner mig inte sedd. Nästan diskriminerad. Ännu en gång måste man bereda vägen för random-snubben. Helt utan spons dessutom.