Ny former och ondska
Min tävlingsinstinkt sattes på prov igår och tidigare i veckan. Det började med att jag stötte på en granne. Vi småpratade. Han är kanske 5-10 år äldre än jag. Vet att han tränar en del. Speciellt cykel. Han åker lopp såsom Vätternrundan. Det han berättade nu var ny information. En ström av känslor och tankar rusade igenom mig.
Jag fick veta att han skulle springa Lidingöloppet till helgen. Frågade då om hans form. Han kände sig stark, berättade han. Han hade gjort två mil på 1:30 för några dagar sen. Det var lite för snabbt för att jag skulle vara helt nöjd. En del av mig blev glad för hans skull. Den andra delen blev förbannad och irriterad över att han troligtvis är i bättre form än jag.
Igår utsattes jag för ett nytt test. Blev stopp på en smal och halvkrokig väg. Bilen före oss kom inte förbi bilen som stod och blockerade vägen. Föraren går fram till mig och ber mig att backa tillbaka ut på en korsande väg. Jag blir inte överlycklig. Jag har precis lärt mig köra framåt. Jag har inget val. Jag börjar backa. Det går helt okay. Men då ser jag något som gör mig irriterad. Och det är att den kvinnliga föraren som bad mig backa, manövrerar sin lite större bil ännu fortare och säkrare än jag. Fan.
Slutsatsen är att jag måste träna mer på både löpning och på att backa. Mitt psyke ska inte behöva acceptera sådant här.
Viloläge
Nu har det varit lugnt med skrivandet. Rekordlugnt. Mycket som händer om dagarna, som inte hittar hit. Ska försöka hitta tid i helgen. Jag gillar ju det här.
