SkalmanAl

Igår hamnade jag i en intressant diskussion på kontoret. Konversationen handlade kring utseende och dess roll i våra liv. Påverkar utseendet chansen att få en anställning och drar en person med ett fördelaktigt yttre fördel i livet? Jag är helt övertygad att ett trevligt yttre premieras i båda fallen.

Jag står för min övertygelse. Jag kan argumentara för saken, vilket jag också gör. Det är inte helt accepterat hos alla i ens omgivning. Speciellt inte då jag sitter i en befattning där man bör hålla sina åsikter på rätt sida om en eventuell diskrimineringslagstiftning. Men det är klart, det är skillnad på att ha en åsikt och att sedan agera på den. Vare sig det är fel eller ej.

Nej, jag har aldrig diskriminerat någon på grund av kön, religion, sexualitet eller etnicitet. Nu när jag tänker efter så har jag aldrig anställt en man (familj räknas inte), konstigt nog. Bara kvinnor. Betyder det att jag är emot män? Har jag en snedvriden syn på män precis som Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg? Man kan nästan tro det. Knappast. Jag respekterar båda könen lika mycket. Allt annat är trams.

Däremot är jag säker på att folk föredrar personer med harmoniska utseenden omkring sig. Det kan vara provocerande att yppa en sådan åsikt. Men jag står för det. Ett harmoniskt utseende är inte detsamma som en supersnygg man eller kvinna. Inte heller snygg man eller kvinna. Snarare en person som ser helt vanlig ut och inte har något avvikande som kan störa. 

Utseendet spelar roll från dag ett i våra liv. Varför säger vi annars till småbarn att de är så gulliga? -Men lilla SkalmanAl, vad söt du är med din bruna färg. Så kanske det lät för SkalmanAl när han var en liten pojke Alla barn får ju höra liknande saker från första stund. Är det en slump eller? Eller beror det på att utseendet är en viktig faktor hos mänskligheten? Såklart att det är så.

Vi växer upp och tjejer klär sig i snygga kläder. De sminkar sig. De får uppmärksamhet och bekräftelse. Pojkar gör väl mer eller mindre samma sak. Speciellt om man är metrosexuell. Vi matas med krav på bra utseende inte bara i media, utan även ifrån vår omgivning. Vänner köper nya snygga kläder. De flesta vill ha det fint i sina hem. Vi tycker katter och hundar är söta. Hela vår värld bygger på vackra saker. Vare sig det är människor, bilar, byggnader, konst eller mode.

Är det då konstigt att man då föredrar en omgivning med harmoniska utseende? För mig är svaret givet. Det är så världen tickar. Det är så mänskligheten tickar. Så det alltid varit. Jag kan ha fel. Men då ligger modeindustrin pyrt till.

Vem har sagt att livet är rättvist?


Rubriken, "The Look", är Roxetts hit ifrån 1988. Första gången jag hörde låten var när en klasskamrat tog med sig låten och spelade upp den på en musiklektion. Vår allas underbara Carola är visst ihop med killen som blir mountad/tagen 2:10 in i videon. Fick höra det på The Voice morgonshow idag. Se klipp. Go Carola!








Min insida är så fantastisk så den kompenserar upp ifall jag avvikter ifrån mallen.
(Nej, det är inte jag på bilden)

Det här med att posta gammalt material är ju skönt. Kan inte motstå att köra en till grej som har koppling till CC. Sista reprisen på ett tag. Storyn är hämtad ifrån i Påskas.

Jag dyker upp vid pokerborden på Casino Cosmopol vid 21-tiden. Alla som brukar vara där, är såklart där. Leon, Joel, Gammel-stefan, Lisa plus 30 andra regulars. Det går någon timme. Allt känns bra. Plussar. Sen förändras kvällen. Lisa vill ut och festa. Med en touch av tjat, går jag med på att haka. Känner att det kommer bli kul. Villkorar utgången med att hon måste ragga upp nån mer för vårt party. Snabbt och gjort. Sju styckena blir vi.

Vår konstellation består av sju personer med ursprung ifrån norge, pakistan, korea, polen, sri lanka, sverige och Södertälje. Alltså en Syrian. De flesta är bekanta ansikten. Två mer eller mindre nya för mig. Strax efter kl 23 drar vi ifrån Casinot. Laddar med shots och drinkar på Nordic light. Testar en ny shot. "Flat line", 6 cl. Testar den 2 gånger. Sambuca,Tequila och ett stänk av Tabasco. Fick definitivt igång mig. Alla är glada och på topp.

Nästa anhalt blev stället Strand. Gabi har sin bil parkerad utanför kasinot. Då vi går ut ifrån Nordic Light tar jag  med mig mitt grogglas med en god Gin & Tonic. Fick inte ta med mig groggen i bilen. Det var visst trångt nog.

Vi är sju personer. Bilen har plats för 5. Problemet löstes tämligen enkelt. Vi fick trycka ihop oss. Euforisk resa med ashög musik som pumpandes genom högtalarna. Kändes inte helt lagligt någon gång under bilfärden. Efter 10 minuter är vi framme vid vår destination. Det var skönt att sträcka på sig lite.

Festandet fortsätter med mer sprit. Grymt kul kväll som kom helt oväntat. Det var första gången jag festade med de här ihopplockade gänget. Återigen så kommer de bästa upplevelserna ifrån spontanitet och det helt oplanerade.

Well played.


Om vi bilar framöver -tar vi då två bilar?

Då vi fortfarande var ganska städade.

Det här med repriser är ju skönt. Inte lika krävande som att producera nytt. Nu när en ny våg av läsare strömmat in efter Lisas push, passar det också bra med ett inlägg om betting (av hälsan).


Följande händelse utspelades på Hamngatan, på apoteket där. Jag var klar med träningen och hade ett ärende. Klockan var ungefär sju på kvällen.

Jag kliver in på apoteket. Tar en nummerlapp. Ser mig om efter lediga sittplatser. Det är relatvit tomt. Nästan alla bänkar står lediga. Plötsligt ser jag en 20krs-lapp liggandes på en bänk. Jag sätter mig så nära jag kan, fast på bänken bredvid. Jag är cirka 40 cm ifrån sedeln. Observerar. Sket i att ta den. Ingen var i närheten. Nån sjuk jävel har väl planterat den där?

En snabb konsekvensanalys tillåter mig inte att plocka upp sedeln. Vad kan jag vinna? Jo, 20 kr. Förändras mitt liv med 20 kr till i fickan? -Nej, inte det minsta. Vad kan jag förlora? Jo, hälsan. Jag kan ju få ett jobbigt virus eller nån symbiossökande bacill. Analysen tar knappt en sekund. Resultatet givet.

Ibland kan egenheter höja ens vardag. I det här fallet tyckte min semi-hypokondri att det bara var bäst att iaktta pengen. Det blev ett test. Tog 2 minuter. Sen fick 20-lappen sig en ny ägare... Han var mer normalt funtad.

Mitt förra inlägg plockades upp av Lisa, se blogg. I och med det har en del trafik spillt över hit till SkalmanAl. Eftersom trafiken besår av pokerspelare kan nedanstående inlägg vara kul. De som hänger på Casino Cosmopol känner garanterat igen "Gammel-Stefan", som dyker upp i slutet av inlägget.



Jag har upptäckt att jag har ett väl utvecklat selektivt minne. Minns för mig viktiga saker oerhört bra. Till exempel sätter sig siffror på jobbet utan problem. Fråga mig om hur jag resonerade kring en prissättning för ett år sedan, och jag kommer i majoriteten av fallen ihåg utan svårghet. Ganska märkligt faktiskt.

Många har problem med att komma ihåg namn på personer. Även jag. Det är också allmänt accepterat att glömma folks namn. Alltså, folk man precis hälsat på. Så att mitt minne sviker på den punkten, är inte alls utanför det vanliga.

Har man inte hört folk som säger att de aldrig glömmer ett ansikte?! Man hör det jämnt och ständigt, Det måste vara skönt att ha den förmågan. Jag har den inte. Jag glömmer ansikten och namn lite för lätt. Inte folk jag träffar regelbundet. Det skulle ju vara väl tragiskt. Så illa är det inte.

Smått lustiga händelser har inträffat på grund av min förmåga att radera ut ansikten. Jag kommer ihåg en gång för kanske 7 år sedan. Jag sätter mig på en bänk för att vänta på tunnelbanan. Bredvid sitter en snygg tjej. Jag pysslar med mitt. Kanske bläddrar i en tidning eller lyssnar på musik. Efter ett tag frågar tjejen mig om jag inte känner igen henne? Min första spontana tanke är -Men neeej, nu händer det igen. Jag har tappat ett ansikte.

Jo, mycket riktigt så har jag träffat henne förut, berättar hon. Vi hade varit på en dejt något år tidigare. En dejt som varade i flera timmar med bio och promenad. Så snart hon berättar lite om vårt möte kommer allt tillbaka. Dock inte ansiktet. Lite pinsamt och jag känner mig dum. Men jag är van. Liknande saker händer mig titt som tätt.

För någon vecka sedan satt jag på Burger King med Gammel-Stefan. Han var pratglad. Jag äter min hamburgare med morötter (istället för pommes). Efter ett tag, när jag ätit upp, säger Stefan följande: -Det här kanske låter helt sjukt. Men har jag ätit min hamburgare?

Stefan granskar sin bricka noggrant. Han tittar på pappret. Är det ifrån en hamburgare eller ifrån pommes frites? Jag svarar honom -Ja, din fråga är helt sjuk. Men nej, du har inte ätit någon hamburgare.

Vid beställningen var Stefans bugare inte klar. Därav situationen.






-Stefan, nu äter du hamburgaren.

Vad betyder egentligen ens ord och löfte? Man avtalar något som förväntas uppfyllas av minst två parter. Oftast är löften helt okomplicerade. Andra gånger så invecklade så att man måste få ner villkoren på papper. Att avtala något på papper händer väldigt sällan, i förhållande till alla vardagliga avtal man ingår.

Själv så är jag extremt känslig mot folk som bryter löften. Allergisk nästan. Sen beror det givetvis på vad det är man kommit överens om. Men rent generellt så tycker jag att man alltid ska hålla det man har kommit överens om. På senare tid har jag dock blivit bättre på att inte lägga energi på brustna löften. Man får välja sina strider.

I fredags kväll hände en chockerande sak vid pokerbordet. Jag försöker hålla bloggen pokerfri. Är så förbannat tråkigt att läsa och skriva om poker. Men det jag upplevde är så uppseendeveckande. Utan att blir för avancerad i pokerhanden så ska jag försöka återberätta det största sveket jag upplevt vid ett pokerbord.

Klockan var strax efter elva på kvällen. Jag hade spelat i nästan två timmar. Det hade gått bra. Jag var på väg därifrån, men ville spela ett par händer till. Jag skulle möta upp några för att festa. Jag tittar ner på min hand och ser att jag plockat upp AA (2 st Ess, vilket är den bästa starthanden man kan få). Någon i mitten av border höjer (raisar) potten till 140 kr. Killen på knappen (han som sitter sist för att tala) synar. När det är min tur att agera höjer jag till 560kr. Jag vill bara ha med mig en spelare till floppen. Killen på knappen synar. Min plan går bra.

Eftersom jag snart ska gå och inte vill förlora någon stor pott innan jag går (killen har ca 2500 kr + de 560 kr han redan synat med) bestämmer jag mig för att föreslå att vi ska checka hela vägen. Det betyder att ingen av oss ska betta på vare sig flop, turn eller river. Jag har troligtvis 80% chans att vinna potten. Men vill trygga min vinst.

Han accepterar. Fint tänker jag. Vinner jag potten så är det i alla fall 720 kr i vinst på den handen. Jag riskerar bara att förlora 540 kr som jag redan investerat. Det är bra. Tryggt.

Floppen läggs ut. Ett Ess floppas. Jag har då triss. En väldigt stark hand i det läget. Men eftersom vi har ett avtal om att checka hela vägen, så checkar jag naturligtvis. Han checkar efter mig. Turn-kortet vänds upp. Lite irriterat måste jag checka igen. Vi har ju lovat varandra det. Killen däremot har nu ändrat sig. Han bettar ut 580 kr.

-Men bestämde vi inte att vi skulle checka frågar jag? Hela bordet svarar jakande. De är ytterst förvånade. Hans agerande bryter mot all pokeretik. Inte mot regelboken. Men rent etiskt är han helt körd. Någon frågar mig om killen och jag känner varandra? Om vi är polare? För det är den enda föklaringen till att någon kör ett sådant spel. Fulspel kan accepteras bland bra polare. Men aldrig emellan random-spelare. Jag har aldrig sett killen tidigare.

Jag bestämmer mig för att jävlas med honom i det här läget. Börjar trash-talka honom. Ifrågasätter hans beteende. Därefter ställer jag honom all in. Jag har garanterat bäst handen just då. Killen funderar och lägger sedan sin hand.

Så varför bestämde han sig för att betta på turn när vi lovat varandra att checka? Det kan omöljigt vara för att han hade en stark hand. För så skulle han ha synat mig när jag ställde honom all in. Han ville bara stjäla potten.

Jag brukar hålla en gentlemannamässig nivå när jag spelar. Ett par gånger har jag tänt till. Nu var det inte så mycket av en tändning, utan mer en besvikelse och irritation. För att trycka ner honom ytterligare säger jag att mina föräldrar minsann inte uppfostrat mig för att bryta löften. Insinuerar att han har en dålig uppfostran. Jag vet att den kommentaren tar på honom. Hela bordet är emot honom. Hade killen varit en Babbe så hade jag aldrig vågat säga en sådan sak. Då hade det blivit bråk. Vissa saker passar sig inte att säga till Babbar. Inte om man håller livet kärt.

Jag som är på väg därifrån sitter i ett par minuter till. Sen växlar jag ut. Då jag lämnar bordet, är det en spelare som ännu en gång frågar om vi inte känner varandra? Han kan helt enkelt inte tro det han nyss bevittnat. Skandalöst.

-Nej, vi är inte vänner. Vi kommer troligtvis aldrig bli det heller.


Fool me once

Jag börjar få rutin på att hitta mobiler. Speciellt Iphone 4 telefoner. För någon vecka sen så händer det för andra gången på mindre än ett år. Första gången i en taxi. Josefin ifrån på besök ifrån Lund fick känna på min känsla för att returnera upphittade saker till dess rättmätiga ägare. Den här gången låg telefonen så fint på golvet vid en soffgrupp på ett uteställe på söder.

För att läsa inlägget om Josefin och Iphonen, tryck här.

Det är ju bara för jobbigt att tappa mobiler. Kostnaden är inte så jobbig. Jag har ju ett jobb. Men finns det något mer jobbigt än att förlora alla nummer och kort i telefonen? Troligtvis en mängd saker. Hur som helst får får jag tag på ägaren, Cindy, på måndag förmiddag. Klockan är runt 10 när jag ringer. Jag väcker henne. Hon blir väldigt glad och ilar in till Hötorget på någon timme.

Jag möter upp Cindy utanför porten vid kontoret. Hälsar på henne. Hon kramar om mig och är så tacksam. Överlämningen sker på maximalt två minuter. Jag går tillbaka. Spritar händerna när jag kommer upp på kontoret. Dagens goda gärning är utförd.

Både Josefin och Cindy frågar om jag inte vill ha pengar i hittelön. Glädjen är min lön. Och vad ska jag med ett par hundra till? Skulle bara kännas fel att ta emot. Josefin bjöd tillbaka med några drinkar nästa gång hon kom upp. Cindy erbjöd sig att bjuda på mat på restaurangen hon jobbar. Får väl ta med mig nån och ta upp henne på erbjudandet. Mat behöver jag ju varje dag.

Har funderat på varför jag känner ett så starkt behov av att returnera saker till ägarna? Kanske beror det på en händelse ifrån tiden i lågstadiet. Jag och en klasskamrat cyklade hem ifrån skolan. Längst med vägen hittade jag en plånbok. Pengarna var borta. Däremot var alla kort kvar. Vi spårade upp ägaren som blev väldigt glad. 100 kr fick vi i hittelön att dela på. Det var väldigt mycket då. Den här händelsen med uppskattning och belöning kan vara roten till mitt superhjältebeteende.

Nu återstår det bara att se ifall det här med Karma funkar. Om jag framöver tappar min mobil eller plånbok så hoppas jag att någon vänlig själ hör av sig.

Pay it forward.




Låt se. Josefin, Cindy och mannen med plånboken. Det är tre ringar som går ut ifrån mig.
Börja med mercy fuck enligt samma princip. Resultat, en skönare värld. Pay it forward.

Finns det något som är positvt med den kyla vi måste genomlida i ett halvår framöver? Inte bara kyla för den delen. Ett långvarigt mörker ligger framför oss också. Vinterhalvåret känns mer och mer påfrestande för varje år. Kanske är det för att jag inser hur mycket bättre jag tar vara på livet, med allt vad det innebär på sommarhalvåret. Eller är det för att jag kanske som brun och fin behöver sol i större mängder än vad jag får under vintern?

Som tur är rusar tiden förbi. Det är bra under det mörka halvåret. Inte annars. Består mina veckor verkligen av 7 dagar och 24-timmars dygn? Kommande sexmånadersperiod kommer troligtvis vina förbi i vanlig ordning. Hjälp. En ständig tidsresa framåt.

Vinterhalvåret är en dålig tid för oss med hypokondriska drag. Folk håller sig inomhus. Närmare varandra. Det medför högre koncentration av virus. Det är dåligt. Men det finns som sagt två positiva saker med vintern. Och det är att handskarna åker på igen. Mina har varit på i ett par veckor nu. De inte bara värmer. De skyddar bra mot smittade handtag och hissknappar.

Jag har märkt att jag känner en sorts inre tillfredsställelse varje gång jag öppnar en dörr med handskarna. Kanske är det en befriande känsla, med ett inslag av tillfredsställelse. Funderar på om det även är en släng av lättnad? Det är svårt att återskapa en exakt känsla när jag sitter i soffan. Men nej, lättanad är det nog inte. Kanske en sorts mild ångestlättnad, kontroll och frihet också. Hur som helst är det en positiv känsla. Minikickar.

Nu skulle jag komma in på den andra saken som är positiv med vinterhalvåret. Det kan ni glömma. För jag har glömt vad det var! Sick... Jaja, finns det något annat bra så hör av er. Men skriv inte värmeljus, skidåkning, Jul eller Nyår. Tänk i Skalmanal-termer. Kommer jag på vad det var drar jag in ett tillägg.

Appropå min bruna färg. Hade tränat på Sats Regeringsgatan för ett par år sedan. Det var nog vinter, för jag solade oxå. Efter det satte jag mig i bastun. Jag kliver in. Där sitter redan två snubbar. Den ena var lite yngre. Runt 20. Den andra kring 40 år. Han var bra tränad. Slimmad. Helt rakad och hade en jättepjäs. Helt omöjligt att inte notera den. Han höll inte direkt ihop benen om man säger så. Kan vara en av de större jag sett.

Jag sitter där ett tag. Ibland känner man att det inte är bra att inleda en konversation eller få ögonkontakt. Märkligt det där med att sitte på ett begränsat utrymme och försöka att inte låtsas om de andra. Snubben som är lite äldre har en annan plan. Från ingen stans säger han: -Vilken fin färg du har. Saken är biff. Jag kan få en gigantisk penis om jag vill. Jag svarar: -Tack, jag har precis solat.

Han hörde säkert på min röst att jag inte var så sugen på hans invit. Vad fan skulle jag göra med hans balle? Do not picture it! Nä, det enda stället han får stoppa den är i hans kalsonger. Tack för komplimangen dock.





Snubben på bilden är inte helt rakad. Så nej, det var inte han i bastun.
Svårriden pjäs. Inte sant?!

Idag är det en trött människa som kollar tillbaka i spegeln. Synd, för har en del saker att skriva om. Lite tankar som kan bli bra. Inga dussingrejer. Men fram tills att energin finns där måste jag väl fylla ut med inlägg som inte kräver alltför mycket tanke. Resultatet troligtvis svagt. Har också märkt att det är helt omöjligt att få till roliga inlägg när man är trött. Min känsla nu är total lättja. Får se om inlägget speglar känslan.

För några veckor sedan regnade det som satan. Har för mig att det regnade i nån dag eller två. Jag köpte ett köpte ett paraply. Det är säkert en tidsfråga innan jag tappar paraplyt. Det regnade när jag gick ifrån jobbet. Det regnade när jag gick hemåt ifrån min korta shoppingtur. Jag var på väg hem. Det var mörkt ute.

5 minuter ifrån min lägenhet blir jag stoppad i regnet av en kvinna. Hon är runt 55 år.  Jag tar av hörlurara och stannar till. Vad vill hon mig? Jo, kvinnan är lite vilse och vill ha hjälp med att hitta en adress. Jag hjälper till så gott jag kan. Adjö frun. Lycka till.

Jag fortsätter vidare. Nu är jag bara 1,5 min ifrån min lägenhet. Det regnare fortfarande. Jag kliver över ett övergångsställe. På andra sidan gatan blir jag återigen stoppad av en kvinna. Hon var kring 45 år. Vad fasiken.  Av med hörlurana igen. Vad vill hon mig? Kvinnan är vilse. Hon vill ha direktion. Jag förklarar vart hon ska gå. Adjö frun. Glad över att jag kunde stå till tjänst.

Är det en slump att jag blir tillfrågad två gånger på så kort tid? Det är inte varje dag man blir stoppad och tillfrågad. Så varför två gånger inom loppet av 5 minuter?

Kvinnor är mer benägna till att fråga efter vägen. Det vet man. Är det så att man blir mer benägen att fråga efter hjälp vid dåligt väder? Ja, kanske. Kan det också vara så att kvinnor som ser män med paraply, upplever dem som mindre hotfulla? Ett uppfällt paraply kan tyder på en viss normalitet, vilket bör inge trygghet? Kan shoppingpåsarna också ha påverkat kvinnorna? Jag var inte helt ensam på gatorna. Det fannas annat folk där.

Kanske är allt en tillfällighet. Hur som helst är det intressant att försöka hitta samband. Allt kan ju inte förklaras med ren slump. Något som är helt säkert, är att jag inte kommer gå ut nästa gång det regnar, enbart för att se ifall samma sak händer igen.

Förra veckan hände en liknande sak. Jag blev uppringd, eller påsprungen av vänner, som jag inte pratar med varje dag. Först samtal ifrån norge. Därefter ringer en vän som jag pratar i tel med ett par gånger per månad. En annan vän ringer oxå som jag inte pratat med på en månad. Mitt ex springer in i min där jag bor, och så hänger jag med en tjejkompis på kvällen. Hon och jag hänger ganska sällan. Det var i för sig bestämt. De andra händelserna var inte förväntade.

Vad är oddsen på att de här fem personerna skulle dyka upp samma dag?





Kan du hjälpa mig när du är klar med ditt dansnummer?

Idag postade Conan en kommentar på mitt inlägg "Pain i min foot". Se nedan. Inlägget är på en sådan härlig nivå. Conan har därför gjort sig förtjänt av ett större utrymme här i SkalmanAls underbara värld.

För att göra inlägget läsbart, har jag lagt in styckesindelning. Utöver styckesindelningen är allt Conans egna fantasier, eeh, ord. Jag får även passa på att be om ursäkt för Conans stavfel.

Inlägget som Conan gör en travsti på är "Conan är dåtid". Läs här. Conans svar blir bra mycket mer effektfullt med mitt inlägg färskt i minnet. Ett förtydligande för inlägget är att min tid skulle ligga runt 45-46 min om jag inte gått sönder.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Conan var eggad. Luften var kall men klar. Formen kändes god och taggningen maximal. Idag skulle det ske, Conan skulle ytterligare FÖRNEDRA SkalmanAl genom att putsa sin kanontid på milen. Målsättningen var 44 min (tillika Conans lyckotal).

Det var Conans första löppass på ett par månader men då styreträningen och annan cardio (Conan är dessutom något av en mästare i racketsport) hade gått OTROLIFT bra sista tiden så kändes målsättningen rimlig.

Första sju km gick lätt, Conan formligen flög fram genom Hammarbyskogarna - målsättningen låg inom räckhåll! Sen hände det som inte fick hända. Conans vänstra lins började skava. Då Conan är en krigare så kämpade han på, efter ytterligare en km blev dock smärtan OUTHÄRDLIG och han tvingades bryta, trots att en KANONTID hade varit möjlig :(

Redan nästa dag besökte Conan sin personlige optiker som fastställde det Conan redan visste - linsen var av undermålig kvalitet... Nu gäller en ottålig väntan på ett fräsch parti linser, sen kommer Conan försöa/lyckas igen. En sak är dock säker - Conan kommer KROSSA Skalmanals DRÖMMAR!!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt på tunnelbanan då jag läste kommentaren. Är helt övertygad om att jag såg gladast ut i hela stockholms t-banesystem just då.






Conan har balls -Lite mindre än SkalmanAls dock.

Nu har det snart gått tre veckor sedan min högerfot gick sönder. Fotskadan var min första skada på 10 år. Lyckades  då styrketräna sönder en axel. Större skador är nytt för mig.

Under samma period för 10 år sedan lyckades jag även med bedriften att få vänster bröstmuskel att släppa ifrån senfästet. Det gjorde ont. Chocken och förvåningen var påtaglig. Jag hade en dejt på kvällen. Gick dit, trots att ena bröstmuskeln hängde. Det gick bra. Vi blev ihop.

Små skavanker är inget ovanligt när man tränar regelbundet och intensvit. Skador tränar man runt på något sätt, om det behövs. Att vara fotskadad är väldigt hämmande. Speciellt vid löpning. Det går inte helt enkelt. Läkaren tippade på en läkningstid kring 3 veckor. På lördag har det gått tre veckor. Jag haltar fortfarande.

Min jakt på Conans tid måste vänta. Trist. På en positiv not har jag blivit en bättre roddare. 30 minuter på den förbannat mentalt krävande roddmaskinen känns inte lika ansträngande som tidigare. Kanske borde jag utmana Conan i rodd?

Jag har bättre glid. Helt säker.





Fortfarande inte jag på maskinen.

Det här inlägget är ifrån 15 år.

Det är lustigt det här med folk. Hur olika vi är. Finns det någon normal människa? Vad är en normal männska för något? Är det så att jag inte vet det, på grund av att jag bara umgås med väldigt speciella människor?

Jag skulle inte klassa mig själv som helt normal. Visst, jag har vänner och jobb. Är socialt anpassad. Jag är absolut ingen lös kanon som samhället behöver vaka över. Så ur ett samhällssocialt perspektiv (finns säkert ett bättre passande ord) är jag fullt duglig. Men vem ser sig som helt normal?

Så vad är det för märkliga personer jag har omkring mig. De passerar som normala om man sätter dem i en grupp. Men granskar man dem på individnivå, som man gör då man känner någon, så upptäcker man ibland lustiga saker.

Jag pratade med en vän för en tid sedan. Personen får vara anonym. Han har ett problem. Problemet och de tidigare upplevelserna gjort att han ändrat sitt mönster med att ha sex. Så vad gör att man ändrar sitt sexbeteende? Komplex kan vara en sådan orsak. -Men nej, det är inte anledningen. Sen har vi en massa andra anledningar också såsom graviditet/könisar/förhållande/religion osv. Inte heller de ligger bakom förändringen.

Min vän har gått ifrån att ha sex i sovrummet till att ha det i vardagsrummet/köket/badrummet. Så varför inte i sovrummet? Sängen är faktiskt en bra plats för en sådan aktivitet. Han har haft lite otur. Eller tur. Vet inte hur man ska se på det. Alla tjejer han varit med har lämnat väldigt mycket lubricering i sängen. Sängkläder och madrass har tagit skada. Han är för skön helt enkelt. Med en ny säng tar han inte de riskerna. Han flyttar akten till mer fuktavstötande platser.

Jag fick en helt seriös fråga av honom. Kanke en av de mer märkliga frågorna jag hört på ett bra tag. Helt seriöst undrar han om jag också haft det problemet med för våta tjejer. Jag kunde bara svara honom att utifrån mina mångåriga studier i ämnet att det är högst individuellt och oerhört märkligt att hans frekvens varit 100%-ig.

Jag gillar att han av cleaniska skäl flyttat ut akten. Han tröttnade på att lägga handdukar under. Det är verkligen i stil med min personliget. Man ska ha rent omkring sig... och under.

Go Tiger!





En stor tub glidmedel står nog inte på hans önskelista.

Det tog ett halvår och ett samtal med vår sökmotorsoptimeringsleverantör (långt jädra ord), innan jag kom på tanken att sälja mig, för mig själv. Alla ljus tänds inte över en natt.

Grabbarna på flygresor.se har ju bett mig länka till deras sajt. Uppsidan för min del har varit material att skriva om samt nån gratis lunch och teknisk support. Bra deal för mig. Ingen tvekan. Dessutom har de en så bra produkt, vilken är kul att pusha.

Tidigare trodde jag att de endast var ute efter mina läsare. Få trafik ifrån Skalmanals fantastiska blogg. Efter ett samtal med mitt företags, nu kommer det där långa ordet igen, sökmotorsoptimeringsleverantör, förstår jag att det är googles värdering av länken de mer är intresserade av. Alla länkningar värderas utifrån en massa variablar. Relevans, trafik, historik, samt massa annat. En enskild länkning ger inte så mycket. Men jobbar man brett, så är varje länkning värdefull såklart.

Det är därför dags för mig att hjälpa mitt företag här, Global Text. Kommer slänga in länkning emellanåt. Även om det inte medför någon superdramatisk förändring i seo:n, så kan det ändå bidra till högre placeringar i det organiska fältet, som det heter. (Inte annonserna. Det är Adwords. En helt annan sak.)

Ett par sökord är extra värdefulla för oss som översättningsbyrå att arbeta med. De genererar mest värdefull trafik. Ni som kan det här med optimering förstår hur man spårar och selekterar ut ifrån kanske 100 sökord. Ni andra, ja -take my word for it.  Sök på översättningsbyrå så hittar du Global Text relativt högt upp i det organsiska fältet.

Så, då har jag sålt mig. Köparen var jag själv. Det kändes bra. Lite som självsex.

Nu blir det en massa dret innan poängen kommer. Bla bla bla

Är vi män annorlunda mot kvinnor? Till det yttre är vi ju det. Vi är starkare, större, föder inte barn och har mer hår på kroppen. Men stannar olikheterna där?

Vi har kommit förhållandevis långt i vår strävan efter jämlikhet mellan könen. Antar att de flesta tycker att lönen ska baseras på prestation och inte kön. Hur kan man inte tycka det? Jag skulle säga att samhället i stort ger oss samma förutsättningar i livet.

Tittar man på det inre hos män och kvinnor har jag min övertygelse om att vi är olika. En man vill ta hand om sin kvinna. En kvinna vill bli omhändertagen. Känna en trygg famn. Ur ett biologiskt perspektiv är kvinnor mer vårdande. Kvinnor föder ju barn. De ska tas om hand om. Moder jord har gett kvinnan det tidigare ansvaret för barnen.

Utan att ha gjort några studier i hur vi fått mat på bordet genom tiderna, gissar jag att mannen haft ansvaret för att det ska finnas mat för familjen/gruppen. Antar att mannen även skyddat familjen/gruppen i olika former.

Jag tycker allt ovan låter vettigt. Klart att det finns samband mellan hur vi tidigare levt utifrån de fysiska och biologiska förutsättningarna vi har. Bara att acceptera. Men visssa saker går inte att förklara. Eller?

Hur kommer det sig till exempel att kvinnliga fotbollsspelare är mindre tekniska än manliga forbollsspelare. Tekniken borde väl vara densamma? Teknik har väl inget med fysisk styrka eller storlek att göra?

Den stora frågan är varför vissa kvinnliga tennisspelare stönar så jävla mycket? Jag fattar inte?? Det är helt obegripligt. De tjänar lika mycket pengar i Grand Slam-turneringarna, men spelar färre set. Varför låter de lika mycket som dubbelpenetrerade porraktriser. Varför?




Monica Seles var duktig på att stöna högt under sin karriär.
Ett finger.

Det här med att folk kommenterar mina inlägg är kul. Jag har till exempel min kombatant Conan som fäller sköna och ibland hetsiga kommentarer. Conan tycks lida av ett konfusionstillstånd. Jag uppskattar dem ändock.  Men nu på sista tiden har något märkligt hänt.

För en tid sedan började det strömma in kommentarer ifrån andra bloggare. Som tur är måste jag godkänna alla kommentarer innan de publiceras. Katastrof annars. Conans kommentarer hade drunknat i småtjejers hälsningar och pussar och länkningar. Okey, drunkna är väl att ta i. Det enda de vill är att få trafik till deras bloggar. Men tror de att jag kan publicera vad som helst? Fjortisar verkar inte tänka.

För ett par dagar sedan var det till exempel två hardcore hästtjejer som drog en kommentar. De länkade såklart och ville starta en konversation. Nyfiken som man är klickar jag in på deras blogg. Vad ser man? Jo, sjukt många bilder på deras hästar och på dem. Gissar att de var kring 14 år. Ambitiös blogg i för sig. Bra jobbat. Säkert toppentjejer. -Men nej. De uppfyllde inte kraven för att bli publicerade. Tror de att jag vill accosieras med deras fina blogg?

En annan rolig tjej som sållades bort var en kanske 15-årig tjej. Hon hade en "bloppis". Vad är en "bloppis" tänker du? Det ska jag tala om. Det är en blogg som fungerar som en loppis. Pricken över iet var att hon dessutom bara sålde sina egna tjejkläder. Är jag rätt målgrupp honey?

Jag hade tänkt att lägga upp en hästbild ifrån tjejernas blogg. Deras länkning är dessvärre raderad. Tänk istället på en ståtlig brun häst. På en grön äng. När du har gjort det så skriver du en kommentar.

Tisdag kväll. Rihanna står på min kvällsagenda. Vad står på hennes? Är hon frisk? Dagen innan ställde hon in Malmö. Jag bryr mig inte. Bara det inte påverkar min kväll. Jag har en bra känsla. Hon kliver nog upp på Globens scen. Det känns bra.

19.30 är satt som starttid. Rihanna ska på kl 21 enligt arrangören. Vi kommer dit vid 20. Förbandet lirar. Vi går till en lounge. Jag beställer vin. Det råder ingen direkt platsbrist i loungen. Ett tecken på artistens målgrupp kanske? På andra konserter kan det vara helt knökfullt i restaurangerna. Rihannas fans dricker läsk.

klockan närmar sig 21. Vi kliver ut på golvet. Vi har ståplats. Ingen Rihanna syns till. Trist att vänta. Så vi ställer oss i baren längst bak på golvet. Vakten leggar mig. Måste vara skorna. Hade på mig mina fina sneakers som jag köpte av Anders en blöt kväll. Tack Anders. Dina föredetta skor får vara med om mycket ska du veta.

Vid 21,25 kliver hon ut på scen. Publiken som som till 70% består av tjejer skriker högt. Jag noterar en märklig sak när jag kollar runt i arenan. Publiken kan omöjligt representera urtypen för ett Rihanna-fan. Vart är alla unga invandrarkids? De syns verkligen inte till. Medelåldern är dessutom högre än jag väntat mig. Ett biljettpris på över 600 kr sköter den gallringen väldigt snyggt.

Vi killar i publiken skriker inte. Vi koncenterar synen till det yttersta. Rihanna gillar sex. Rihanna är vig. Rihanna gillar att synas. Men framförallt är hon en riktigt kool och duktig artist. Med 7 listettor som 23-åring matar hon ut hit efter hit. 

Under konserten kliver Rihanna ner ifrån scenen och hälsar på sina fans. Hon rör vid dem. De rör vid henne. Integrerar. De kommer henne nära. Ett vanligt inslag på på konserter. Tur att jag inte är artist. För mig hade momentet med att röra fansen skapat extremt stor stress. Jag skulle inte bara behöva ha en biffig vakt som skydd ifrån fansen. Jag skulle dessutom behöva nån som snabbt fanns där med handsprit. 

Fick för ett tag reda på att Rihanna ställde in dagens spelning i Globen. Jag valde helt klart rätt dag av hennes tre speldatum i sverige. Jag kan trösta alla de 26 000 som nu missade henne i Malmö och Stockholm att hon var riktigt bra. Jag lovar.







Konfetti är ju alltid kul.