SkalmanAl

I vanlig ordning öppnar jag sängbordslådan på hotellet. Nu har det blivit en grej av att se vad för religiös bok jag ska hitta. Gladast blir jag när lådan ekar tom. Nästan lika glad blir jag då jag hittar någon annat än den vanliga bibeln.

 

Senast i Malmö drog jag upp lådan. Den var inte tom. Nä, där låg Mormonernas bok. Jag undrar hur den hamnat där? Varför och vad är tanken hos hotellägaren? Det är så ologiskt ifall ägaren nu inte skulle vara en Mormon. Borde inte religiösa lacka på se en rivaliserande bok bredvid sängen? Mormonerna utgör dessutom en liten grupp i Sverige.

 

Som ateist skiter man ju i vilket påhitt man hittar. Påhitt är ju påhitt. Men för en annan kristen borde det vara stötande. Eller accepterar man andra påhittade skrifter på grund av att man inte har råd att ta en debatt mot andra som ljuger? Det kräver ifrågasättande, och då faller allt. Bit för bit. Till slut står alla med dumstrutar.

 

Mormonerna trodde inte fram till 1978 att svarta kunde komma till himlen. Har säkert att göra med att Joseph Smith som skrev boken första halvan av 1800-talet var amerikan. Att vara svart var likställt med att vara en slav och definitivt lägre stående än den vita mannen. Kvinnan i Mormonernas bok är självklart underställd mannen, precis som alla andra kristna religioner jag känner till.

 

Den pågående homosexdebatten i USA har på senaste tiden svängt. Läste att 59 % nu är för/accepterar  homosexuella. Det är så lustigt hur trångsynta och egositiska religiösa människor är. De kämpar för att få utöva sin religion och för att få hjärntvätta sina barn med kreationslära. Mänskliga rättigheter står dem nära så länge det tjänar deras syfte. Men att homos ska få ha samma rättigheter är de emot. Jag begriper inte hur man kan vara så puckad. Kanske för att jag inte är hjärntvättad. Eller är jag det? Är det jag som har fel?

 

På en mer positiv not läste jag att det största kristna organet som sysslar med att omvända homosexuella i USA, Exodus, nu lagt ner sin verksamhet. En talesman säger att de har haft fel genom åren. Att det inte går att bota homosexuella. Det är ingen sjukdom har man till slut insett. Jaha, en vettig människa med egen hjärna fattar väl det? Trots det så är det ett viktigt steg åt rätt håll.

 

Nu är vi nog max 70 år ifrån att även USA blir ett sekulariserat land. Trots att det är världens mest kristna land? Och att förra presidenten George W. gick in i Irak för att Gud talat till honom. Somliga säger att hans officiella underlag för att kliva in var direkt felaktiga. Till och med FOX News med Bill O'reilly och den kristna högern håller med. Vad säger det om Gud? En nolla som inte kan hålla koll på vad man behöver för att tillverka kärnvapen?

 

På ett sätt tycker jag det är tråkigt att vi har så få religiösa i Sverige. Det finns ingen att ta debatten med. 85 %  bara nickar igenkännande.

 

 

 

 

 

 

Jag la märke till ett lustigt fenomen. Jag blommade sent och det dröjde till för tre år sedan innan jag tog körkort. Sedan dess har jag haft körkortet i plånboken/kortfodralet. I tre års tid har jag alltså haft kortet i bakfickan. Jag har suttit på det varje dag. Ibland vaggat fram och tillbaka på stolen. Det har fått stå emot mycket slitage.

 

Så en dag märket jag att kortet hade börjat spricka. När kortet väl börjat ge efter ökar halveringstiden dramatiskt. Nu sitter jag här med ett halvsprucket kort. I mellanåt blir man uppmanad att överlämna kortet. Kan vara vid kortköp, incheckning, systemet, krogen osv.

 

De senaste tre månaderna har jag varit tvungen att visa upp kortet kanske åtta gånger. Reaktionerna har varit olika, vilket är naturligt som det är människor jag överlämnat kortet till. Hälften av gångerna har kortet inte kommenterats. Två av åtta har iakttagit sprickan och informerat mig om att kortet är trasigt. -Åh tack för informationen.

 

Sedan har vi de resterande två personerna. En svensk kille på ca 24 år. Satt i kassan på Casino Cosmopol. Samt en tjej kring 26 år med rötter från afrikas horn. Hon bemannande receptionen på ett hotell i Malmö. 

 

Vad båda receptionisterna gör är intressant. De börjar flexa kortet och talar om för mig att kortet håller på att gå sönder. De flexar inte lite heller. Hur tänker de? Varför flexar de kortet så mycket? Varför är de inte mer rädda om mitt kort? Irriterat ber jag dem båda sluta upp med att böja kortet. Killen slutar. Tjejen tittar på mig som en fågelholk och förmår sig inte sluta direkt. Irriterat säger jag: Sluta flexa kortet! Om du inte slutar kommer det gå sönder, det vill vi ju inte, eller hur?!?

Hon slutar. Jag irriterar mig därefter varje gång jag ser henne resten av vistelsen.

Många timmar röv har gjort detta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, nu borde det komma ett inlägg om ett par dagar.

Blev inget härligt sommarväder idag. Hade sett fram emot en skön picknick på Långholmen i sol och sommarvärme för att heja på Marathonlöparna. Istället blev det picknick med nederbörd. Perfekt väder för löparna. Inte för oss åskådare. Rena värmeböljan mot fjolåret då jag sprang i 4 grader, vind och regn. Vilka kämpar till åskdare förra året.

 

Det var surt att stå bredvid. Dels för vädret, men också för att jag egentligen ville springa. Men ibland sätter skador stopp. Jag hade några löpare att följa i år. Bland annat Conan. Min evige kombatant. Tror han blev sugen förra året när jag sprang. Motiviationen av att slå min tid måste ha varit en oslagbar motor.

 

Jag var orolig. Conan hade enligt egen utsago förberett sig väl. Sagt att min tid skulle slaktas. Jag följder honom smått nervöst via mobilen. Redan efter 5 km vågar jag andas ut. Vid 15 km känner jag mig trygg. Conan når inte mitt tempo och min tid står.

 

Hur som helst är det bra jobbat. Att ta sig runt är en bragd. Alla kan dock inte göra det under 4 timmar.

 

Av en ren slump stöter jag ihop med en av de 97 löparna som var med och spang på Grönland. Hon stod också bredvid och hejade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa år är det min tur igen. Om hälsan vill.