Grönland

Pratade med Jimmy som flyttat till Lillesand i Norge. Jag fick för några veckor sedan frågan om jag vill haka på till Grönland i oktober, för att springa marathon. Vet inte om han skämtade om att det är kring -15 grader vid start. Bara tanken på att springa 4,2 mil kändes påfrestande. Sen, att dessutom ta sig till Grönland, är ju en expedition i sig självt.

Jag tackade nej till erbjudandet och tänkte att han var totalt kokobäng. Ingen annan av de Jimmy frågat har heller nappat på idén. Det säger en del om frågan. Istället bokade jag in mig till Midnattsloppet i Sthlm. Närmare, varmare och bara en mil. Säkert mer publik kring loppet också.

Tog årets andra löprunda tidigare idag. Såg sthlm när det är som äckligast. Nollgradigt, blåst, regn och snö. Vinglade till flera gånger på Västerbron av hårda vindar. Tänkte bränna av ett lugnt pass på 10-12 km. Det blev det dubbla. 23 km. Kände mig stark. Kunde med lätthet tagit ytterligare 10 km.

Motivation, stark vilja och målbilder kan bara sluta med framgång.

Kanske är inte Grönland en omöjlighet trots allt. Minst en gång i livet borde man pressa sig till det yttersta. Ett marathon i minusgrader saxandes mellan isbjörnar på Grönland låter brutalt. Drog ett mess till Jimmy för att be honom kolla kostnad och researrangemang. Jag ska dit. Ja, om foten håller och det funkar rent praktiskt, vilket det måste göra.

Conan och Tjolovski. Följ med. En gång i livet!

Se dagens löprunda här.









Vill kryssa av 4,2 mil på Grönland!






Fikar med töntar

Det blir en del häng på fik. På kvällar och helger. Perfekt för att läsa och skriva. Har två Espresso House en minut ifrån min bostad. De är favoriterna.

För första gången i mitt liv har jag dessutom skaffat ett plastkort (utvöver Visa, Amex, ID, Körkort) för just den kedjan. Har aldrig orkat bry mig om att bära med mig kort till olika affärer. Det tog nästan två år. Sen skaffade jag mig ett espresso house-kort.

Att lyssna på folk är roligt. Det är inte alltid jag sitter med hörlurar på mig. Kommer ihåg en gång för ett år sen. Satt då bredvid en mamma med sin unga son. Kan väl tippa att han var kring 8 år. Mamman kring 30. Hon ser inte jätteroad ut och verkar sitta av tid med sonen.

Den lilla killen ställer en helt genialisk fråga. -Vad händer om alla säljer sina aktier? Vilken skön liten kid asså. Mamman svarar tråkad och inte medveten om hur jävla kool frågan är; -Det är nog inte så bra. Sen byter hon ämne. Något komplex frågeställning kanske?

För några dagar sen hamnade jag bredvid fem udda figurer. De var kring 20-24 år. Ultranördar. Tre av dem bar glasögon. Det är nog högre än snittet. Frisyrerna udda. Jag var bara tvungen att stänga av min musik och tjuvlyssna på dem. Ett par av dem kunde jag inte sätta kön på. Ingen given sexuell läggning på hälften av dem.

De är alltså fem personer. På ett fik. De borde snackas i ett, tycker man. Men nej, långa stunder satt de helt tysta. Pinsam tystnad. Normal för andra kanske. För mig blev det jobbigt. Samtidigt som jag ville lyssna på dem så blev det obekvämt varje gång pauserna kom. Hörlurarna åkte in.




Ett bra trick är att lägga huvudet på sne...







2012 baby

Jag känner att den här interna tävlingen med Conan tar för mycket plats i mitt skrivande. Rapporteringen tar i anspråk för mycket tid. Det går ut över min kreativitet. Därför ska jag nu hålla mig kort.

Två utmaningar
har jag fått av Conan. Jag har accepterat båda. 500 meter rodd och 10 km löpning. Mina 1:29.0 på rodd leder.

Löpningen är ett kapitel för sig. Blev svårt fotskadad i oktober. Hade ont i foten januari ut. I söndags sprang jag ute för första gången sedan oktober 2011. Min nya "officiella" personbästatid lyder, 46:43 min. Drygt 1 min och 15 sek snabbare än Conans.

Se lopp. Klicka här.

Jag har en liten bröstkorg har jag fått höra. Trots det ska jag under 44 minuter i år. Långsiktigt mål är under 40 minuter. Snälla, en gång i livet!


Nästa inlägg kommer vara helt sportfritt. Lovar.





En trött herre på täppan efter ett äckligt tufft intervallpass
i Lillesand, Norge. Sep 2011.




Conan strikes back?

Dagen kom då Conan lyckades tangera sitt egan påstådda personbästa. En imponerande prestation. Absolut. Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska agera.

Läget är följande: Igår fredag satte Conan ett officiellt rekord. Stolt som en tupp skickade han mig bildbevis. Jag kan verkligen förställa mig hur han uppbröstat och med en ännu starkare och skrockande röst tog fredagskvällen med fröjd. Illa kvickt satte Conan ihop ett inlägg. Inlägget osar av glädje, lättnad och stolthet. Det förtjänar Conan. Han kanske till och med sov med den gula ledartröjan?

Idag är det lördag. Min torsdagskväll blir sen på Grill med Rebecka. Dricker drinkar. Sitter i "bordelldelen". Det blir sent. Fredagen känns tung. Inte många timmars sömn. För sent i säng. Uppdragen för tidigt. På väg till tennisen efter jobbet får jag Conans sms. Jag är så trött. Samtidigt känner mig glad över att jag äntligen har en värdig kombatant.

Mina tankar då när jag läser messet, är glädje för Conan. Irritation över att jag är för trött för att hoppa på rodden för ett försök innan tennisen. Kvällen är uppbokad. Middag efter tennisen. Lördagen full, fram till kl fyra. -Fan, när ska jag få tid och energi till att återta titeln? Conan sätter rekordtiden vid bästa tänkbara tillfälle. Startegiskt perfekt.

Med två dagar av nedbrytande förberedelse sätter jag mig ändå på rodden. Den här gången utan att köra ett boxningspass innan. Hur mitt försök slutar redovisar jag efter Conans inklippta inlägg som han sände mig igår. Så, här kommer nu Conans 15 minuter (sekunder) av fame.

Conan, take it away "Champ"...


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Today was a good day!

Förberedelser är allt tänkte Conan när han vaknade en underbar fredagmorgon. Han knäckte, likt Rocky, ett rått ägg till frukost och funderade på om detta var dagen det skulle ske.

Visserligen är Conan för närvarande insatt på ett strikt kostprogram med ett kaloriunderskott på ca 1000 kcal/dag men sånt där med optimala förutsättningar är aldrig något som bekymrat Conan -han bestämde sig därför där på stående fot att avrunda arbetsveckan med att KROSSA SkalmanALs "officella" tid på rodd 500 m, 1,31,3. Den minnesvärde läsaren vet att Conan tidigare GARANTERAT slakt av denna tid - vi återkommer strax till detta.

Arbetsdagen gick på som vanligt, Conan körde det vanliga passet gristung styrketräning på lunchen och laddade faktiskt med dubbel dos kreatin strax innan han begav sig till tjej-gymmet (där han fixat gästpass för Skalmans skull).

Conan värmde självklart inte upp utan satte sig direkt på rodden. Detta blev Conans tredje försök (SkalmanAl har själv off the record medgivit att han gjorde sitt PB på det femte försöket). Ingen av bloggens läsare lär vara förvånad av utfallet av Conans rekordattack.

Utan att förta sig rodde Conan nämligen in på nytt rekord 1,30,7- vilket nu placerar honom mil före Skalman. Skillnaden kan tyckas liten men faktum är att Conans tid är en topp 3-tid medan Skalmans tid är en topp 15-tid!

Conan ser framemot att Skalman uppdaterar listan (inklusive Conans bildbevis) och att bloggens läsare nu ser vem som bär den gula ledartröjan.

Skulle det vara så att Skalman genom ett mirakel lyckas knäcka denna tid (Conan betvivlar att Skalman har mer att komma med utan nu är på sitt fysiska max) KOMMER Conan omgående ta tillbaka titeln.

Conan levererar.

GARANTI PÅ DET :)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Conan Strikes Back
1:30.7 min på 500 meter är mycket bra. Impressive, most impressive.



The Return of the SkalmanAl


Svårt läge för mig. Dramaturgiskt kan det vara bättre att avvakta redovisningen av dagens tid. Dessutom mer snällt mot Conan. Han försöker så hårt. Det gör han. Men samtidigt är inte tävlingar snälla. Alla kan inte vinna.

Tacksam över inspiration sätter jag mig på rodden. Jag är taggad. Värmer upp i 2 minuter. Ställer in racet, 500 meter. Justerar spännena som sitter över fötterna. Jag sätter igång. Efter 1:29:0 min är jag i mål. Jag kapar Conans tid med nästan 2 sekunder. På första försöket.

Den gula ledartröjan är åter hos mig. Inte så oväntat dock.





The Return of the SkalmanAl
1:29.0 min på 500 meter är okay för att vara SkalmanAl.






Att ångra

Ibland får man frågan om det finns något man ångrar i livet. Spontant, men även med en stunds eftertanke, svarar man nästan alltid att man inte ångrar något. Att det man gjort haft en mening. Man har fått en erfarenhet. Behöver inte alltid vara en bra erfarenhet. Men man har lärt sig något. Man är den man är på grund av de val man gjort i livet.

Det finns saker jag ångrar. Kanske inte så många privata saker. De privata misstagen har varit nyttiga. Man måste se det så. Nyttiga erfarenhet för att bättre tackla framtida situationer. Däremot finns det en del professionella händelser som jag ångrar. Jag borde agerat annorlunda. Det kan störa.

Att ångra saker man inte gjort är vanligare. Det är väl sådana saker man tänker på då man är lite äldre. Jag vill inte komma till ett skede då jag sitter trött i en soffa och tänker: -Varför kastade jag bort så många år på inte förverkliga mig själv? -Varför gjorde jag inte mer roliga saker? -Varför uppskattade jag inte varje dag mer? -Varför gjorde jag inte mina drömmars resor? -Varför satsade jag inte?

Förra året bestämde jag mig för att leva mer. Resa mer. Umgås med vänner mer. Vara mer spontan. Uppskatta det jag har. Gå på konserter mer. Vara mer öppen... Kanske sammanfaller den här typen av tankar med en viss ålder. En personlig mognad möjligvis. Man inser att ett rikt liv bland annat består av erfarenheter.

På ett mer lättsamt plan stör det mig att jag inte tog chansen att se Eminem någon av de gångerna han spelade i sverige för drygt 10 år sen. Samma sak med Robbie Williams. Honom missade jag oxå. Det stör mig än i dag. Det kommer inte hända igen. Snart kommer Drake. Honom ska jag se. Sen i maj Kanye West & Jay Z. Resan har börjat.


Man väljer själv hur stor värld man vill leva i.







Jag var inte där. Eller där.









EM och eld

Då var det klart. Blir att se EM på plats. I Ukraina. Två matcher. Mot england och frankrike. Hade varit bättre ifall sverige spelade spelade sina gruppsspelsmatcher i polen. Lättare och billigare att ta sig dit. Men samtidigt har jag ju varit i polen otaliga gånger. Lite som en kurir. Men nu blir det till ett främmande land. Ja, om man nu hittar ett boende som håller en rimlig standard.

Kollade runt på hotell under EM-perioden i Kiev. Priserna har gått upp. Ganska dramatiskt. Såg på bookings.com att man kan hyra tältplats och tält. Ett billigare alternativ, helt klart. Dock långt ifrån min lägsta nivå på standard. Ingen roomservice. Ingen semesterharmoni. Har gjort mina nätter i tält under min värnplikt. Var aldrig skönt att sova i tält direkt på ojämn mark. Ris och grenar under liggunderlaget är allt annat än bekvämt. Fuck det.

Tält är inte alltid värst. En gång tvingades vi övernatta i sveriges kanske vidrigaste stuga. Delade stugan med en miljard döda bin och flugor. Centimetertjockt lager över alla golv. Spyäckligt. En snabb omröstning i gruppen resulterade att vi försökte tända eld på stugan genom att lägga en skumgummimadrass på ett värmeelement. Skulle se ut som en olycka. Inte ens CSI skulle kunna sätta dit oss. Funkade inte. Kanske lika bra.









SkalmanAl was here?






Conan går om Erica Johansson

Söndag. Conan gör försök på att uppnå den tid han påstår sig ha klarat av. Dvs 1:31 på 500 meter rodd. En tid som SkalmanAl för övrigt klarat av.

Conans officiella personbästa på 1:33,6 kan tyckas vara nära 1:31,3, vilket är ledartiden. Avståndet är längre än vad man vid en första blick kan tro. 1:31 är en top 10 tid. 1:33 en top 50 tid. Får se hur snabbt Conan klättrar på rankingen. Glädjande är att han nu passerat Erica Johansson i listan nedan.

Magnus Samuelsson Strongman 1:15.0
Jörgen Olsson Brottning 1:27.8
SkalmanAl Bloggare 1:31.3
Kenta Nilsson Hockey 1:33.4
Conan Semi-byråkrat 1:33.6
Anders Holmertz Simning 1:33.8
Per Carlén Handboll 1:34.7
Torgny Mogren Skidor 1:35.5
Ola Fredriksson Bandy 1:38.0
Anders Järryd Tennis 1:40.5
Erica Johansson Friidrott 1:43.3
Maria Akraka Friidrott 1:50.1




Conan klarade inte uppgiften. Dock ingen tid att skämmas över.






On the top men trasig

Wellness. Det går bra nu. Riktigt bra. Kan säga att jag skött mig under försäsongsträningen. Disciplinerad och fokuserad. Inspiration ifrån olika håll. En kille på gymmet är snäppet bättre än jag på armgång. Han liknar den där killen som kunde gå på vatten. Honom ska jag slå. Conan och Tjolovski ska inte ha en chans vad det än gäller. En annan inspiration. Lite sötare variant har fått mig att tänka i målbilder.

Dagarna fylls med rodd, armgång, funktionell träning, viktade chins, löpning, intervall, muskel, tennis och rundpingis på Nalens fredagsklubb.

Allt har ett pris. Även Wellness. Det är svårt att hålla träningen på en lagom nivå. Speciellt som jag har flera rullande tävlingar. Conan har för övrigt lovat att försöka slå roddrekordet i morgon söndag. Jag hoppas han tar min tid. Men inte med för mycket. Max en sekund. Jag vill jaga. Lättare att tagga till då.

Kroppen börjar säga ifrån. Måste få in mer vila. Men det är så svårt när allt är roligt. Listan på skador börjar bli lång. En lilltå är omsluten av en blåsa. Varje steg är hell. Går barfota på jobbet. En inflammerad axel gör ont. En ljumske har pajat. En muskel i sidan av buken håller tillbaka tennis-serven. Foten är äntligen bra. Idag får concealern jobba hårdare än vanligt för att täcka mörka partier under ögonen. Klassas i för sig inte som en skada. Mer som en metrosexuell utmaning.

Planen är att vila två dagar. One to go. Kan gå.












Seriös vila. En dag till.








Hur bra?

Roddtävlingen som Conan utmanade mig i, 500 meter, visade sig vara riktigt tuff. Det var inte tills för ett par dagar sedan jag förstod vilken jävla prestation 1,31:3 verkligen är. Kände visserligen under mina rekordförsök att jag höll på stupa under av utmattning. Men tänkte i min enfald att allt Conan hävdar sig klara av, är på vanlig motionsnivå. Jag trodde inte för ett ögonblick att vi slogs om en elittid.

500 meter rodd ingår som gren i Crossfit-tävlingar. 1:31 är top 15-20%. Om Conan nu lyckas med sitt mål att sätta 1,27 så skulle det definitivt ge en top 3 placering. Problemet är att han inte presterat 1,31 än. Inte med bevis i alla fall.

Kom över tider som framgångsrika svenska idrottsprofiler presterat på 500 meter (motstånd 10).

Magnus Samuelsson Strongman 1:15.0
Jörgen Olsson Brottning 1:27.8
SkalmanAl Bloggare 1:31.3
Kenta Nilsson Hockey 1:33.4
Anders Holmertz Simning 1:33.8
Per Carlén Handboll 1:34.7
Torgny Mogren Skidor 1:35.5
Ola Fredriksson Bandy 1:38.0
Anders Järryd Tennis 1:40.5
Erica Johansson Friidrott 1:43.3
Conan Krigare & Semi-byråkrat 1:46 ???
Maria Akraka Friidrott 1:50.1








Personen på bilden har inget med inlägget att göra.



PUSSY

Det är skönt att slippa vänta. Stå i kö är trist. Det tar tid. Att köa till vardagliga saker är mest påfrestande. Som till mat i en lunchrestaurang. Eller till kassan i matvarubutik. Märlkigt att man ofta tenderar att irriteras över att behöva stå och vänta ett fåtal minuter.

Något som irriterar mer, är folk som reserverar sittplatser på lunchrestauranger med att lägga ut sina jackor. Speciellt när kön till kassan är lång. Är det inte bättre att ta plats när man väl fått beställa? Är inte det ett bättre system och flödet bättre?

I fredags gick jag på lunch fel tid. Det var fullt med folk. Kön till kassan seg. Det känns ändå helt okay. Ser ut att finnas många lediga platser. Men när jag tittar lite mer noggrannt, ser jag att alla de tomma platserna är reserverade med handskar och andra ytterplagg. Dumt system det där.

Det är nu man borde vara mindre socialt anpassad. För jag vill ju efter det att jag beställt och fått min mat, sätta mig på de reserverade platserna. -Vaddå? Du, det satt ingen här. Trodde det var okay för oss att äta maten vi beställt. Ja, speciellt som du dina dumme fan stod i kön. Jag är för feg. Orkar inte. Sen gör jag väl om samma fula grej själv nån gång. Men det känns aldrig bra.

Jag och Sofia beställer. Sätter oss ner. Maten kommer. Jag lyfter på Nan-brödet som följer med på brickan. Ser en ihopvecklad lapp. Tjejen i kassan tyckte jag skulle ha lappen. "PUSSY" hade hon skrivit. Lite som om att hon läst mina tankar om sittplatsreserveringen. -Vaddå PUSSY? Är det smicker eller är det min dessertmeny? Skriver unga 20-någonting så istället för puss? En gulligare form? Det är förvirrande.

Pussy till er alla!









Dessertmenyn följer med huvudrätten?







Today was a good day

Egentligen började dagens framgång redan igår. Med rätt förberedelse och uppladdning kommer man långt. Igår var en sådan dag då jag fyllde på kropp och själ med positiviteter. Payoff idag.

Så, gårdagen börjar med alldeles för lite sömn. Mina ögon är trötta. Min kropp likaså. Jag är på kontoret rekordtidigt. Känns bra. Min mentala hälsa är off the charts. Kompenserar segheten.

Jag blir hungrig tidigare än vanligt. Åt ju frukost tidigt. Tar en dubbel dos Kre-alkalyn (2 tabletter istället för 1). Får i mig 13 extra kalorier. Det räcker inte. Jag är fortfarande hungrig. Tar lunch vid 11 och går till gymmet. Köper en energibar. Därefter ett bra benpass.

Efter jobbet fyller jag på med ännu mer energi. Mental och överdoserar kalorier. Har en reunion med Vegas-gänget ifrån i somras. Vi ses på Thairestaurangen Pong. Blir buffé för alla fem. Som i Vegas. Buffé varje dag. En i gänget ger som vanligt goddag-yxskaft-svar och en annan talar genomgående i pokertermer. Jag vet inte vem jag vill skjuta först.

Jag väger in mig idag. Tränar återigen på lunchen. Vågen visar plus 1,5 kg. Kroppen har tagit upp gårdagens buffé. Jag är fulladdad med kolhydrater och energi. Kör en Box-klass. 1 timme. Första gången på nästan ett år. Klassen är över. Jag är besviken. Det var för lätt. Jag är van vid hårdare träning sedan jag skiftade över till Shape. Funktionell träning. Mycket jobbigare. 90% tjejer. Tjejer kan.

Direkt efter sätter jag mig på rodden. Värmer upp i några minuter. Det är en bra dag för rekordförsök. Jag känner mig ordentligt uppvärmd efter en timmes Box. Conan hävdar att han ror 500 meter på 1:31 minuter. Han har fortfarande inte skickat in något bildbevis.

Jag ställer in racet på displayen. 500 meter. Startskottet går. Jag börjar ro. Jag har ett mål. För att nå dit måste jag aktivera varenda muskel och slita i ett frenetiskt tempo. Jag huffar och puffar. De andra som ror bredvid ser ut att vara på en skön söndagstur. Jag är i krig. Det hörs. Det är en infernalisk kamp mellan mig och maskinen.

Halvvägs in i loppet. Min hjärna vill ge upp. Det finns mer juice i kroppen. Det vet jag. Frustande fortsätter jag kampen. Tempot sjunker i takt med att syran kickar in. De sista 150 metrarna är allt annat än njutningsbart. Loppet är över. Ljudvolymen i lokalen sjunker ett antal decibel. Jag kippar efter luft samtidigt som jag fumlar efter mobiltelefonen. Loppet ska dokumenteras.

Jag måste erkänna. Det var fruktansvärt jobbigt. Men nu bär jag ledartröjan. Dagens rekordtid, 1:31. Se bildbevis nedan. Conan, nu är det dags för dig att producera en bättre tid. Är du en vinnare, eller är det bara snack?

Det här är ingen dussintid. Tro mig.





Average speed/500m=1:31,3 min










Tvåa på bollen

Fick nys om en riktigt skön låt och musikvideo. Lite störande att jag blev tipsad och över 12 miljoner redan sett videon på youtube. Det känns sent. Är så sällan jag kollar på musikvideos. Jag har ingen sån kanal längre. Förut var det ZTV eller MTV. MTV sänder ju bara puckade trash-serier numera. ZTV finns inte längre.

Videon är helt fantastisk. Action i varje scen. Koolt fotad och ton av humor. Artisten, M.I.A. visade fel finger under sitt uppträdande med Madonna under Super Bowl. Kan ge miljonböter. Upptäckte att jag har något gemensamt med M.I.A. En och en halv sak för att vara exakt. Vi är nästan lika gamla och dessutom ifrån samma land. Eller ett av mina hemländer, Sri Lanka. Hon är dock brittisk och jag svensk.

Ett gäng Saudis trixar med sina bilar i videon. Åker på två hjul. Skejtar med bara skorna bredvid rullande bilar. Plus annat galet. Jag drog ett mail till en tjej jag träffade i Vegas. Hon bor där. I Saudiarabien. Hon berättar att fenomenet är utbrett i S.A. Många har dött. Det är farliga grejer de gör. Hon är inte så glad över att fenomenet uppmuntras. Hon gillar låten.

Det är något väldigt roligt med att se Saudi look-a-likes göra moves i sina dräkter. De är nog inte så torra som man kanske får för sig.











Scenen på slutet med dolken mot asfalten är så tung. -Jiddra inte med mig, liksom.







Söder är Söder

Vi hittade ett fik på söder idag. En tvärgata till Folkungagatan. Ligger ju en hel del fik, barer, små affärer, och restauranger på söder. Vi kliver in. Jag kollar runt. Ser snabbt att gästerna inte delar min livsåskådning. De bär andra kläder. Varningssignal 1. De hör hemma mer på söder än jag. Det är kyligt ute, så vi glider in ändå.

Utbudet av konditorivaror är snålt. De tre olika varianterna är hembakade. Postivt. Vi beställer. De tar inte kort. Varningssignal 2. Mina fördomar om södermännsikor håller ännu en gång på att besannas. Mina sista kontanter använde jag till att fylla på mitt Espresso House-kort igår. 340 kr. Pang, in på kortet. Espresso House har för övrigt inget hembakat.

Jag himlar med ögonen och suckar som en fjortisbrud. Nej, det gör jag inte. Men min spontana känsla är i stil med det. Min pragmatiska sida kickar in. Jag får direktion av den övervirriga tjejen i kassan om vart jag kan hitta närmaste bankomat. Faktum är att hon föreslår att vi kan fika först, och sen hämta pengar. Fin gest. Jag stryker mina två varningssignaler. Kliver ut, hämtar deg.

Nån timme in. Jag blir pissnödig. Tjejen innan mig lämnar inte en hallondoft efter sig på muggen. Jag står där och kollar på väggen som är full med flyers, små affischer och informationslappar. Mina ögon stannar vid en lapp som uppmanar till ett bytessamhälle. Bort med vårt monetära system. Varningssignal 3. -Vem fan tror på fullaste allvar att vi kan leva i ett bytessamhälle? Vilka pantade människor alltså.

-Hur skulle vardagen fungera utan pengar? -Hej, en dagens lunch, tack. Jag ger ett par vantar för maten. Hittade dem på rea i veckan. Värsta kapet. Fick dem för 5,5 kg potatis.

Eller om man ska köpa en lägenhet. Hur tänker nötterna då att man ska göra? Idag tar man lån och betalar av över tid. Amortering plus ränta. Här måste man ta till hårdvaluta. Organ, diamanter, barn, olja och sex. Jag skulle såklart försöka betala i så mycket sex som möjligt. Må vara smutsigt. Pengar luktar inte sägs det. Vid ett lägenhetsköp är inte läget eller storleken på våningen det viktigaste. Nej, det är hur säljaren ser ut. Ju finare och ung kvinna, desto mindre prutande.

Hur genomtänkt är det där med ett bytessamhälle? Varför är jag inte förvånad över att jag kommer över sådan propaganda på Söder? Seriöst, kan inte någon banka in lite vett i de där människorna. -Din dumhet mot mina örfilar. Det är jämnt så.















RSS 2.0