SkalmanAl

Egen ställd diagnos för en månad sen: Övertränad. Symtom: Orklös/utmattad, extremt mottaglig för virus/sjuk, explosivitet = noll, sömnsvårigheter = noll.

 

Det går så länge det går. Att pressa sig själv med ibland ett par hårda pass per dag och dessutom arbeta heltid samt ha ett totalansvar kan skapa negativ stress in the long run. För mig tog det inte ett par månader. Det tog flera år.

 

Kanske bidrog avsaknaden av ett definierat mål också till min kroppsliga utmattning. Knäskadan satte stop för kommande maraton. Utan mål i sikte är det svårare att hålla fokus. Det blir inte lika roligt att kämpa. Gäller helt klart även inom arbetet lika mycket som inom idrotten. Det är härligt att nå uppsatta delmål. Många belöningar.

 

Egen ställd medicinering: Endast träna fem dagar i veckan. Kan låta mycket. Men är man van med att göra 7-9 pass i veckan så är en reducering till 5-6 pass ett stort steg. 2 löppass, 2 Transformer-klasser, Tennis, 1 PT-timme. Nu ska kroppen få vila.

 

Energin och explosiviten börjar komma tillbaka. Skippar långdistanslöpning ett par månader till och börjar snart satsa på mil-lopp till slutet av sommaren. Apropå det så vill den galna värmlänningen, som drog med mig till Grönland att vi ska ta ett ultralopp inom ett par år. Han har hittat ett lopp någon stans i Sydostasien som löper över en vecka där man springer runt ett maraton per dag. Inget är omöjligt, och så är jag ju svag för utmaningar.

 

Det var för övrigt han som "tvingade" mig att festa hårt både fredagen och lördagen veckan innan förra årets maraton. För mycket sprit och för sena nätter en vecka inom mitt första långlopp. Tack för den uppladdningen och hjälpen med att bryta ner min kropp.

 

I år är det Conan som springer Stockholm Marathon. Jag hoppas att vi båda står på startlinjen nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

-Jag måste bara vila lite...

 

 

 

Det är nya tider nu. Konsum har byggt om. In med en charkdisk, nya skåp för diverse kyl- och frysvaror och fler självbetjäningskassor. Ut med ett par kassor och pantmaskinen står nu utanför grindarna. Hela sju självbetjäningskassor har de tryckt in. Säkert riktigt bra för att rationalisera bort kostnader och få ökad lönsamhet. Det är bra.

 

Nationalekonomer hävdar ju att högre vinster resulterar i återinvesteringar och således fler arbetstillfällen. Något att tänka på för alla gnälliga vänstermänniskor.

 

När ljuset ligger på, syns stora fettfläckar på skärmarna. Det går inte att missta vart folk trycker. Betal- och sökknappen är äckligt populära. Egentligen ska man inte fundera på hur vidrigt det är att trycka på samma kvadratcentimeter som hundratals andra människor tryckt. Men är man inte mer sjuk ifall man inte tänker på det? För det kan inte bara vara jag som semi-hypokondriker som lider av skärmarna?

 

Det ligger fortfarande ett stort motstånd bland Coops kunder för att använda självbetjäningskassor. Vissa är väl rädda för tekniken. Andra kräver personlig kassaservice. Finns säkert andra anledningar. Av den anledningen cirkulerar det alltid ett biträde kring kassaavdelning. Manickerna har en förmåga att krångla också.

 

En dag frågar jag en anställd hur ofta skärmarna rengörs. Jag får till svar att de försöker rengöra dem en gång per dag. Hon låter inte övertygande. Så jag frågar då om de verkligen hinner med det varje dag eller om det till och med kan gå en vecka emellan. Här får jag ett svar jag absolut inte vill ha, Hon erkänner. Det slarvas. 

 

Min nästa fråga i kartläggningen är då hur många kunder de har per dag. Hon gissar 2-3 tusen. Låt oss anta att hälften väljer självbetjäningskassorna. Räknat på 1 500 kunder delat på 7 kassor får vi kring 215 kunder per skärm och dag. Alltså 215 människors skit. Vart har dina händer varit? Är du sjuk? Vidrig tanke.

 

Nu antar vi att det går ett par dagar innan skärmarna desinfekteras. Vi kommer då upp till 500-700 kunder. Hur bra är det i sjuktider?

 

Placeringen av maskinerna har också betydelse. Jag antar att kassorna som ligger närmast får flest användare. Kanske upp emot 30-40% fler än de längre bort. Då det inte alltid är kö i affären borde kunderna oftast gå till en kassa som ligger nära.

 

Man behöver inte vara ett geni för att förstå vilka kassor jag helst går till.

 

 

 

 

 

 

Tesen om att kassorna närmast har flest användare stämmer om fototillfället ska representera

ett slumpmässigt mönster. 

 

 

 

 

Tänkte konstruktören att jag ska sätta mina fingrar i hålet där alla andra

skitiga fingrar varit? Utan glipan över glasdörren hade det blivit svårt för mig att

handla kylvaror.