SkalmanAl

Det här med det vidriga och organiserade tiggeriet har ju blivit en del av stadsbilden. Jag avskyr det. Fan, de har inge vett att tigga ödmjukt. I och med att de är så jobbiga och aggressiva blir de också fula i mina ögon. Onda figurer. Tror jag läste att man lagt fram förslag för att kriminalisera krafterna bakom tiggeriet.

 

Kan man inge göra som med prostitution -kriminalisera köparna? Det borde ha en god avskräckande effekt. Sy in alla bidragare. Ska man ge pengar så borde man väl kolla upp vart pengarna går och inte stödja kriminella element. Bra idé. Bidra inte i god tro. Kolla upp och agera sedan. Det skulle garanterat bli en svinkall vinter för tiggarna i så fall.

 

Jag klev in på Coop förra veckan. Vid ingången stod en kille i tidiga 20-årsåldern. Han hade en mössa i handen och tiggde. Det låg ett par kronor i mössan. Av utseendet och sin ljusa kalufs att döma, såg han ut att komma från ett östland eller kanske norden. En stor stora bag låg på marken bredvid honom.

 

När jag klev ut från Coop igen stod han kvar. Fortfarande med mössan i handen och såg lika uppgiven ut som tidigare. Jag passerar honom samtidigt som jag analyserar situationen. Han stämmer inte in med bilden av en vanlig tiggare. Inga andra tiggare syns till. Inga polare. Han är ensam. Jag försöker snabbt förstå vem han är och varför han står där.

 

Jag utesluter att han tigger bara för sakens skull. Han står inte där för att få pengar till cigg. Då skulle inte väskan vara med honom. Han osar inte självförtroende. Situationen är jobbig för honom. Han ser inte heller nedgången ut som en typisk pundare. Det är svårt att placera honom genom en snabb titt på hans kläder. Kanske lutar det ändå åt att han kommer från ett slaviskt land. Jag kommer inte längre i min analys. Det tar stopp.

 

Jag vänder mig då om samtidigt som jag tar upp en hundring. Går tillbaka de 8 metrarna som jag gått under tiden. Sticker till honom sedeln och säger varsågod. Han ser förvånad ut. Nästan chockad. Han säger -Tack så mycket. Allt går så fort. Jag kan antyda en liten brytning. Eller så inbillar jag mig det. Jag är osäker.

 

Jag gjorde min research och kom fram till att han var genuin. Jag kände enorm sympati för killen. Jag kan inte förstå att han hade så lite pengar i mössan. Folk är fan puckade som ger pengar till packet men inte till "riktiga" tiggare.

 

Är han en del av en liga så får väl snuten sy in mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I veckan. Jag är på väg till en klass på Sats. Transformer. Det är mitt på dagen. Strax före lunchtid. Jag har gjort promenaden från kontoret till Sats oräkneligt många gånger. Den här gången var helt unik. Det hände saker på löpande band.

 

Jag ska precis lämna Hötorget för att kliva in på Slöjdgatan. Gatan ligger längst med biografen Sergels ena kortsida. Utanför restaurangen Hurry Curry ser jag en skåpbil ramma en cykel som är fastkedjad till en stolpe. Föraren stannar inte i sin u-sväng. Han fullföljer svängen samtidigt som bilens ena sida skadas. När han är klar kliver han ut och rättar till cykeln. Jag går vidare.

 

Nere på Mäster Samuelsgatan, några meter från ingången till Sats, ser jag en man och en kvinna hårt hålla fast en ung man av kinesiskt ursprung. Kvinnan och mannan kämpar på bra. Jag ser att de fått på honom handfängslen. En äldre Kineisk kvinna cirkulerar kring dem. Folk stannar upp och tittar frågande. Kvinnan ropar ut att de är civila väktare. Jag går in till Sats.

 

Jag plockar ut min klassbiljett från maskinerna vid ingången. Därefter tar jag en energidryck från kyldisken och ska betala. Kassan är obemannad. Jag står kvar ett kort ögonblick. Kollar runt. Funderar på hur jag ska göra. Jag behöver drycken till klassen. Jag vill betala för mig. Tiden är knapp. Jag måste byta om så att jag inte blir sen. Ingen personal syns till.

 

Jag tar drycken och går ner till omklädningsrummet. Om jag betalade för drycken efter klassen låter jag vara osagt.

 

 

 

 

 

 

 

Jag kom att tänka på en fråga som dök upp på väg till jobbet. -Är vi människor gjorda för att alltid vara pigga och fräscha under perfekta omständigheter? Ponera en miljö där vi har bra mat, tillräckligt med vila, god fysik, ingen stress, ro, hög grad av självförverkligande och harmoni. Når vi då den form som vi tror att vi borde ha?

 

Eller är det en lögn? Blir vi lurade av världen, media, oss själva, att nå dessa förväntningar? För är det inte så att allt under total pigghet, kan ses som ett misslyckande i hur man disponerar sitt liv? Det låter självkritiskt. Vissa känner säkert mer än andra. Poängen är att idealet finns i någon form hos alla. Varför?

 

Är det så att min strävan efter att alltid vara "pigg" är onaturlig? Varenda dag kämpar jag för att hitta en nivå där jag känner mig stark, fräsch och positiv. Det ska ju gå -säger världen.

 

När tanken väl dök upp i skallen och jag började ifrågasätta och fundera, insåg jag att allt är en karusell för att roffa åt sig fördelar i livet och inte halka efter. En positiv framtoning, framgång och harmoni öppnar dörrar. Både av oss själva och andra. Vi vill ha dessa nycklar. Vi kämpar och fejkar för att få dem.

 

Kommersiella och biologiska mekanismerna har målat på oss i den här strävan. Starka krafter från alla håll och kanter. Omöjligt att värja sig från. Jag inser att jag blivit hjärntvättad. Jag har inte sett. Jag erkänner. Troligtvis för att jag aldrig tidigare ifrågasatt.

 

Slutsatsen är att vi människor inte är gjorda för att vara pigga nonstop. Dessutom skulle "pigg" vara normen och allt ovanför "pigg" skulle beskrivas med ett annat adjektiv.

 

Återigen visar det sig att vi är löjligt påverkningsbara.