SkalmanAl

Årets valkampanj var spännande. Det känns som att fler engagerade sig i en högre utrsräckning än under tidigare val. Antal röstande ökade också med ca 1 %, vilket borde ses som positivt. Ja, i all fall i en perfekt värld.

 

Jag har inget emot att folk röstar efter egna intressen. Det är naturligt. Men det som irriterar, är att folk inte begriper vad de röstar för, eller emot. Under två års tid har jag kräkts på att se Magdalena Andersson (Nuvarande finansminister) debattera mot Anders Borg (Fd finansminister). Hennes argumentation har alltid varit långt ifrån att vara nobel. Hennes sanningar är så vidrigt konstruerade att jag tidigt fick ett förakt mot henne. Det är första gången jag känner så mot en svensk politiker.

 

* Nu ska det här inte handla om Magdalena Andersson. Inte heller att många röstberättiga inte klarar av att kritiskt granska det som politiker säger, och därmed inte heller se konsekvenserna av olika partiprogram.

 

* Inlägget ska inte heller handla om att många röstberättigade bara röstar för en enskild frågas skull.

 

*Det ska inte heller handla om att samtliga partier misslyckades med att presentera och föra en konstruktiv dialog om hur integrationen ska förbättras. 

 

* Inlägget ska inte heller handla om att folk inte vet vad som är bäst för dem själva.

 

* Det ska inte heller handla om att idealister lever utan verklighetsförankring. Dit hör MP, FI och V i min bok.

 

Det finns så mycket att säga om ovanstående punkter. Skulle ge sidvis med material.

 

Inlägget ska istället handla om min reaktion över ministerutnämningen. Jag tänker då framförallt på Alice Bah (Kulturminister, MP). Omedelbart när det kom till kännedom att Alice Bah utnämnts till minister, var det för mig uppenbart att hon var inkvoterad. Svart, kvinna, relativt ung, noll erfarenhet, känd. Hon gick med i MP dagarna före utnämningen och hade noll dagar i riksdagen (inte ensam om det ifs), inte heller arbetat som politiker och väldigt begränsade kunskaper inom kultur. Dessutom är hon tokigt religiös, vilket för mig säger en del om det kritiska tänkandet.

 

Idag läste jag en text av krönikören Britta Svensson (Expressen). Jag har alltid haft svårt för Britta. Jag älskade att hata Britta Svenssons texter. Idag höll jag med henne. Texten handlade om hur dåligt och kontrollerande Alice Bah hanterar svensk press. Här har vi en politiker som arbetar för det svenska folket, men som inte förmår att kommunicera ut vad hon gör och tänker.

 

Britta hävdar att Alice Bah har ett groteskt kontrollbehov . Enligt Britta så saknar det motstycke i Brittas 30 åriga karriär. Jag njuter. Varför jag njuter är givet.

 

Jag gillar inte inkvoterade politiker som dessutom är okunniga och tokigt religiösa. Ingen kan ha undgått rapporteringen kring Alice Bah. Många ifrågasätter hennes kompetens och agerande. Det görs från många håll.

 

 

Så går det när man röstar på MP. För det är tack vare MP som Alice Bah är minister. Good call MP.

 

 

Sigge & Alex blottar hennes tokiga religiösa sida totalt i en podsändning för någon vecka sedan. Dra fram till 10:25 i avsnittet. Klicka här.